13 apr. 2010

Inget mer Snus till Endon


Jag måste tyvärr erkänna att jag har varit en stygg tjej. För inte alls så längesedan satt jag och pillade på ett inlägg som skulle handla om att öka sitt imunförsvar. Eftersom jag var dunder förkyld kändes det som det perfekta ämnet. Det var väldigt intressant tills jag råkade ramla över informationen att cigaretter och snus försämrar kroppen även på detta området. Så fort jag läst klart den korta texten stängde jag ner internet och kom fram till att jag helt enkelt ville skriva om någonting annat.

Men det går inte att leva i förnekelsen särskilt länge. Jag vet att snus är dåligt för kroppen, jag har ju inte direkt legat inplastad i en glasburk hela livet med stora öronproppar intrycka så långt att de kittlar i halsen. Mina ursäkter till detta beroende var väldigt många. Det hela började med att jag rökade. Jag rökade massvis med cigaretter. Inte blev det bättre då jag fick ont och märkte att det lugnade ner mig. När jag sen slutade röka övergick vi sakta men säkert till snusen. Jag var inte redo att släppa mitt nikotinberoende ännu. Jag hade ju fortfarande ont!

Vi är inte det rikaste paret i Sverige men har ändå alltid haft pengar till den där runda lilla plastburken. Men tillsist kom jag till en punkt då jag inte vill spendera allt på Kronan White längre. Vill inte lukta som min pappa mer (vilket känns väldigt fel då jag är en kort tjej och han är en karla karl). Vill inte få mer magkatarr eller hela tiden känna en sugande längtan efter någonting som inte heter Christoffer Sandman (vilket är helt onaturligt för en Elin).

Det som skrämt mig länge och fått mig att hela tiden dra ut på mitt snusande har framför allt varit att jag inte vill att min abstinens ska gå ut över, tidigare nämnda, herr Sandman. Jag ville inte att någonting skulle gå ut över honom. Men den ursäkten tynade bort då han skrattande ryckte på axlarna åt min oro och sa:

”Då får jag väl lyssna på min I-pod om du blir riktigt grinig tills du lugnat ner dig.”
Vi tog vår sista snus i Lördags. Igår blev jag helt förtvivlad, inte för att jag drömde mig bort efter en fluffig liten snus kudde, utan av den enkla anledningen att jag bara var jävligt ledsen. Jag visste att det hade att göra med abstinensen men jag kunde inte placera varför jag var så innerligt sorgsen. Det var som om jag sörjde. Men jag kunde inte direkt se mig själv begrava en liten potionssnus, klädd i svart med tårar rinnande ner för mina kinder, så jag blev bara irriterad av min ledsamhet.

För att reda ut lite hur man blir då man slutar snusa (eller röka) googlade vi oss runt på olika hemsidor. Där visade det sig att man kan bli väldans deppig då man slutar och helt plötsligt kände jag mig inte lika löjlig längre. Men samtidigt såg jag någonting som gjorde mig ännu mer peppad att lägga av med detta gift:

Nikotinet har en stressande inverkan på puls och blodtryck. Hjärtat slår snabbare och blodtrycket stiger. Kroppen tvingas leva i konstant stresstillstånd.

Stress är bland det värsta som jag kan utsätta mig för då det gäller Endon. Alltså är det inte konstigt att jag fysiskt kände mig mycket bättre den tid jag varken rökade eller snusade. Jag trodde att jag behövde nikotin för att orka med Endon. Men jag vägrade acceptera att Snus till Endon gör Endon mer Emo.

Nu är jag på min tredje dag utan snus. Det känns emellanåt som om jag är det ettrigaste som gått på denna jord. Irritation, gråtmildhet och underlig energi kickar varvas om och om igen. Särskilt på mornarna är jag som mest mig själv, det går inte att vara nervig då man sitter på balkongen med sin livs stora kärlek och äter frukost i solen.

Så just nu följer jag mitt egna råd, det råd som aldrig ens hamnade i bloggen. Jag kan inte vara så motsägelsefull att jag ignorerar information som jag hade rekomenderat till någon annan. Och det är verkligen dags att sluta nu. Jag har ju fortfarande ont!

1 kommentar:

Sandman sa...

Nicotin? NEJ TACK! :P