8 feb. 2011

Nightmares on Endostreet


Jag drömmer mardrömmar likt en bagare rullar bröd. En nedrans massa. Vareviga natt (förutom några, fast det lät inte verkligen inte lika dramatiskt med "de flesta nätter") sällskapar jag med hemskheter, styggelser, krig och Mumintroll. Detta är en biverkning som inte är att leka med. Freddy Krueger kan slänga sig i väggen, han är rena barnleken jämfört med mina drömspöken.

Drömmar är så nedrigt skapade att de sällan är lika hemska då man upprepar dem på morgonen som då man faktiskt upplever dem. Jag vet inte om händelserna i sig är värre då man är mitt inuti dem eller om det är själva stämningen och känslan man får som gör att två stora jättar med ögon som skjuter laser är så läskiga att man nästan kissar på sig.

För att sammanfatta mitt nattliga vardagsliv delar jag med mig utav mina upplevelser ifrån min drömdagbok (sant, jag har en bok där jag skriver ner de jag minns). Rys, skratta och njut!

Den 13: Januari drömde jag att jag var ihop med mitt ex igen. Jag gör slut med honom igen för att bli ihop med Christoffer igen. Han frågar då: "Är det för att jag har nazist vänner?" (Han hade aldrig några nazist vänner i verkligheten) Den 28:e Januari drömmer jag om släktingar som har sårat mig och om blodiga krig. Dem 1:a Februari drömmer jag att vi får ett brev ifrån socialen. De har blivit larmade om att vi vanvårdar våra barn. (Ja du... vanvårdade lär de ju vara då vi inte ens visste att de fanns).

Värst är de drömmar då Christoffer gör slut med mig. De kan sitta i flera dagar efteråt och när jag äntligen vaknar sköljer lättnaden över en som om lättnaden var en kall skön våg... våg av lättnad... som flyter... som upp på en strand... (du förstår) (om inte, fortsätt bara läsa).

Den 5:e Februari drömmer jag att Christoffer håller en intervention för mig. Han tar min virknål ur min hand och säger att det är dags att jag slutar nu. Jag är ju besatt av att virka. Ledset vet jag att det han säger är sant.

De senaste två drömmarna har jag blivit riktigt påverkad av. Jag tror absolut att det är hormonerna som gör att min reaktion blir mer intensiv. Känslig som en klimakterietant. Jag delar med mig av den jag hade inatt, för den ligger färsk och pyr i minnet.

Jag drömmer att jag är hemma hos mina föräldrar, i deras hus som ligger mitt ute i ingenstans skogarna i Dalsland. Det är snarligen fest och det känns i luften. Jag mår inte riktigt bra, känner mig konstigt och det kliar under armarna. Så jag smyger in på toaletten och lyfter på armen för att ta mig en kik.

Förfärad ser jag att i armhålan har en cirkel formats av någonting som absolut inte hör hemma i en armhåla. När jag lutar mig mot spegeln för att se det hela tydligare ser jag att det är vassa fjädrar täckta av var som sticker ut ur min hud. Den bara huden i mitten är svullen och glansig av någonting jag vet att jag inte vill ha där.

Darrande lyfter jag på andra armen och ser att den armhålan ser likadan ut. Som två stora köttiga blodiga solrosor under mina armar. Jag vet att det är hormonerna men paniken slår in. Jag vill ha bort dem! Senare i drömmer förlorar jag synen och blir helt täckt av röda och vita fläckar. Allt är hormonernas fel! Och jag äcklas av min egna kropp.

Jag vaknade och undersökte mina armhålor direkt. De är konstiga de där drömmarna. Det är egentligen som sagor som spelas upp då man sover men ändå kan man bli ledsen, rädd eller glad av dem. Efter alla tabletter jag testat vet jag att mardrömmar kan kika fram då man testar vissa mediciner. Men då var jag ju inte så här känslig... tänk vad hormoner kan ställa till med!

Godnatt och sov nu gott!

Vi får se vad för äventyr som väntar mig inatt.




3 kommentarer:

Sandman sa...

Fy fan for mardrommar som kryper in i vardagen. Man kan ga runt med obehag valdigt lange fran en mardrom. Dom kan verkligen fucka med en, och det ar ju inte sa konstigt eftersom dom utspelar sig inne i ens huvud och dar finns ju allt kansligt material undangomt.

Alskar dig mega mycket baby! Det blir nog enklare snart!

Emma sa...

Vännen, inte kul med mardrömmar och oroliga drömmar. Även om det inte är någon tröst, så ska du veta att du inte är ensam.
Jag vet hur det är, drömmer också oroliga drömmar varje natt och sover oroligt, inte vet jag när jag sist var riktigt utvilad. Detta har jag gjort ett bra tag, för min del kan jag dock inte svara på vilken medicin som ger biverkningarna.
Ta hand om dig!

Kramar om
(ger bokstavligt talat en varm kram för jag har både värmeplåster och värmekudde på magen)

Anonym sa...

Fy vad jag lider med dig när jag läser om det du drömde om att du fick under armarna !! Kände känslan ! För att inte prata om de jävla släktingarna de är inte välkomna ens i drömmarna !Bläää! Visst kan känslan sitta kvar länge samtidigt blir jag sån att jag tänker att tack för att det bara var en dröm ! Sedan tycker jag faktiskt att du är värd att bara ha söta gulledrömmar på natten när det är så mkt på dagarna så det så . Jippie imorgon är nästa spruta <3 Älskar dig massor gullunge mamma