Underbara Minnesförlust

Gäst författare: Christoffer Sandman.

De senaste veckorna har Elin slarvat lite med att ta sina smärtstillande i tid, tillochmed glömt att ta dom helt vid ett tillfälle. När vi blev ett par för lite mindre än två år sedan så gjorde hon detta med flit. Tabletter var ju inte bra, och kunde hon lida igenom en dag utan att ta en enda Tiparol var hon stolt över sig själv.

Men, så fungerar hon inte längre. Skulle hon göra samma sak med vilje i dag så hade hon fått sig själv att känna sig så skyldig över det att jag inte hade behövt säga ett ord. Vi har båda fattat ,tack vare Elins endometrios, att ta smärtstillande när man måste är bara positivt.

Jag skulle bara våga sitta med huvudvärk utan att ta en Alvedon nu. Det gjorde jag så klar förut för att jag, precis som alla andra, hade en skruvad syn på smärtstillande. Jag hade fått för mig att man skulle undvika att ta dem till varje pris, och en huvudvärk var ingen ursäkt till att ta en Alvedon. Alla fick ju huvudvärk och pressade sig igenom det utan smärtstillande, det var det man gjorde, även om man hade en liten tablett hemma som kunde ta bort allt.

Min syn på detta ändrades när jag såg Elin göra samma sak med sina Tiparol som jag gjorde med Alvedon. Jag kunde knappt kämpa igenom en huvudvärk utan Alvedon och här satt Elin i hopkrupen position på soffan med extrema kramper i både magen och ryggen och ville ”vänta lite” med sin Tiparol även om denna metod aldrig fungerat tidigare.

Det var detta som fick mig att fatta att smärtstillande finns av en anledning, de har ett syfte; att ta bort onödig smärta. Det är ju lika självklart som att torka sig efter man vart på toaletten eller som att man borstar tänderna. Bryter man armen så får man den gipsad, sätter man i halsen hostar man, har man huvudvärk tar man en Alvedon och har man extrema endo smärtor tar man den smärtlindring doktorn säger att man ska ta. Men detta är ju fakta för alla som läser Elins blogg.

Vad jag satt och funderade på är att hon har lyckats glömma ta sina Tiparol. Efter allt hon gått igenom, efter allt tjat hon har fått höra av mig om att ta sina smärtstillande, och den rutin hon nu har i att förebygga så mycket smärta som möjligt, hur kunde hon glömma?

Det finns bara ett svar på den frågan; hon hade inte ont nog att ens registrera att det var dags att ta Tiparolen. Alarmet ringde vid två när hon tar sin 50mg Tiparol och två 665mg Alvedon, hon tänkte något i stil med ”jag ska bara skriva klart detta inlägget först, sen tar jag dom”, hon skrev klart, och glömde helt och hållet av att hon skulle ta tabletterna. Hon glömde av för att hon hade ingen påminnelse på varken alarmet eller i kroppen. Endon var så utmattad efter alla Enanton attacker att den inte gav henne några problem den eftermiddagen.

Så det enda som skulle kunna få henne att inte ta smärtstillande, sen vi blev tillsammans, har äntligen hänt. Hon behövde inte. Enantonen har hjälpt så mycket att hon gått från att ha haft en timma per dygn där hon kunnat sitta upp i soffan till att nu kunna promenera i flera timmar. Hon kan äta chips igen utan att magen krampar resten av dagen, hon kan städa (något hon konstigt nog har sett fram emot lite väl mycket), hon lagar mat till mig, hon scrappar i timmar, och vi glömmer av att hon ska ta smärtstillande ibland.

För inte så länge sedan fick jag hela tiden påminna henne om att det bara var en timma kvar tills hon kunde ta sin nästa Tiparol, att hon skulle ta det lungt, fokusera på att andas, och att i morgon kanske skulle bli en bättre dag. Då kanske vi kunde ta rullstolen ner på stan och hyra en film om vi hade tur.

Vår vardag har förändrats något avsevärt sen Elin började med sin Enanton behandling. Hon tar fortfarande full dos Tiparol och Alvedon, men det är inte ovanligt att hon glömmer, och ska jag vara ärlig så gör det inte så mycket. Det är ett tecken på att allt går åt rätt håll, mot en vardag där vi kan ta en Alvedon om vi har lite ont i huvet och sen inte tänka mer på smärtstillande förrän nästa bakis Söndag.