2 sep. 2011

Stressmonstret dräps idag


Det är Christoffers 25 årsdag imorgon!

Denna veckan har varit en ypperlig möjlighet för mig att dränka honom i överraskningar. Jag trodde inte att det var möjligt men födelsedagsveckan är ännu roligare nu när det är Christoffer som skäms bort. Jag blir alldeles fnissig av förtjusning då jag packat ner en Red Bull och en chokladboll i hans väska då han ska till jobbet. Eller så jag sett hans reaktion då han äntligen får äta Sushi.

Det finns ingen i hela världen som är så lätt att glädja som Christoffer. Och det gör att jag vill göra honom gladare än han någonsin varit i hela sitt liv. Om och om igen.

Imorgon kommer släkten på kalas och det innebär också att jag behövt förbereda hemmet inför besöket. Jag har städat, diskat, dammsugit och diskat igen (av en underlig anledning växer diskberget hela tiden). Sedan har jag också tagit på mig att ordna med allt som ska serveras. (Förutom mumsiga kanelbullar som snälla rara Anna tar med sig). Kortfattat har detta varit ett stort test på hur jag kan hantera stress.

Det går lite sisådär får jag tyvärr erkänna.

Den största nackdelen är den där cirkeleffekten. Att det börjar med att jag får lite ont. Jag tänker "Fan jag får inte få ont nu, jag har ju planerat vad jag ska göra idag!" vilket gör att jag får mer ont. Och då blir jag ännu mer orolig över min smärta. Som då också hindrar mig från att göra ännu mer saker jag vill ha gjort. Till sist blir jag helt knäckt (för jag är ju en hormonell kaosklump) och tror att jag har blivit sjukare igen, att sprutorna inte funkar längre, att jag tagit ett gigantiskt steg bakåt.

Tills jag pratar med den fantastiska födelsedagspojken. Christoffer lugnar mig. Han gör mig sansad. Han lägger mig i badkaret fyllt med hett vatten och ger mig mitt förnuft tillbaka. Jag vet att den bästa present jag skulle kunna ge honom är att hålla mig lugn och inte stressa upp mig.

Vilket också gör att jag kan bli stressad. "Åh nej! Nu stressar jag ju! Jag får inte stressa! Åh hur ska jag sluta?! Neeeeej!"

Så nu ska jag vara vettig, trycka i mig min klockan två tablett och glida ner i badet i sällskap med Douglas Adams. Idag är min födelsedagsveckopresent att jag lär mig av mina misstag.


2 kommentarer:

Anonym sa...

Äntligen har vi nätet tillbaka ! Tack för den jätte roliga födelsedags festen . Pöjken verkade glad oxå. Tänk vad du börjar att få koll på hur du är . Det är vi många som kan lära sig av. Jag ska pröva att lära av mina med . Älskar dig lilla skrutt fia .Tårtan var mer än fantastisk. Puss

Anonym sa...

Hej! Det är dags att läkarkåren börjar ta endometrios på allvar nu.
Det är dags att försäkringskassan börjar ta endometrios på allvar nu.
Det är dags att det ges ekonomiskt anslag till mer forskning.
Endo är inte lite mensvärk. Det går inte över med ”ett varmt bad”.
Sedan den 1 oktober 2007 finns rekommendationer, beslutsstöd kallat, för läkare och Försäkringskassans handläggare när det gäller sjukskrivning och sjukpenning. I dag finns det beslutstöd för ett hundratal diagnoser. Men för endometrios – den TREDJE vanligaste kvinnosjukdomen finns det inga direktiv.
Endometrios är en fruktansvärd sjukdom som måste få en riktig sjukdomsstämpel!
Vi vägrar att fortsätta lida i det tysta längre.
5-10% av alla kvinnor i Sverige har lidit i det tysta länge nog.
Nu höjer vi våra röster.
Skriv på du också.
Länk:
http://www.namninsamling.com/site/get.asp?endometrios