Anti-Depressiv

Genom att ha startat denna bloggen har jag också börjat att kika runt mer på nätet för att hitta bra information att dela med mig utav till er läsare. Det leder naturligtvis till att jag också lär mig så mycket mer om hur det är att hantera en kronisk sjukdom. Till min förvåning har jag läst hur vanligt det är med depression då man har en styggelse som rör till det i kroppen. Jag har alltid varit orolig över att min psyke ska ta stryk av Endon och har haft en konstant uppsyn på symtomer på detta. Ibland överreagerar jag på mina gråt attacker och tror att jag helt plötsligt ramlat ner i depressionshålan och nu måste hanskas med detta problem också. Jag har lärt mig idag att detta bara är hälsosam ventilation då det blir för mycket.

Jag läste på Endometriosföreningens hemsida om ”coping” där en smärtläkare berättat att ”om man går med en smärta i mer än tre månader så påverkar det hjärnans kemiska balans så att man får en depression.” Jag har haft kronisk smärta i ett år och åtta månader nu.

Det får mig naturligtvis att med stolthet undra, hur har jag lyckats hålla mig på ett så bra humör? Jag är inte deprimerad. Tvärtemot har min läkare föreslagit att jag ska ta bort den låga dos Citalopram som jag tar för att jag blivit ledsen av mina första minipiller. Jag är fullkomligt överlycklig över att jag inte låtit smärtan, stressen och alla pinsamt inkompetenta läkare påverka mitt psyke. Självfallet gör detta också att jag undrar vad jag gör och har gjort för att inte bli nedstämd. Jag vet, som alltid , inte om mina knep fungerar för alla andra men jag vill ändå berätta hur jag går tillväga.

Jag prioriterat. Med en smärta som gärna vill ha uppmärksamhet så fort jag inte har värktabletter i systemet tar oändligt mycket energi. Endometriosen gör också att jag blir väldigt utmattad (lägg till tabletter som gör mig groggy på det) och jag måste dela ut energin på det som gör mig glad. Nu råkar jag vara en person som lätt blir stiumulerad (inte på det snuskiga viset) och en promenad till affären kan räcka för att få mig att känna att jag gjort något nyttigt den dagen. Och de stunden jag inte kan ta mig ur soffan försöker jag sysselsätta mig med sådant som jag orkar göra. Att vara en filmnörd gör saken bara bättre då jag kan försvinna in i Underlandet, Hogwarts eller Andra världskriget. Då jag också älskar att läsa så insuper jag alla upplevelser som finns nedskrivna just nu. I denna stund läser jag ”Elephants on acid” och underliga experiment som till exempel huvuden som kan leva utan kroppar (jag må tycka illa om min kropp ibland men efter att ha läst om det experimentet är jag väldigt glad att den sitter fast vid min hals.)

Människor är också viktigt. Rätt sorts människor. Det finns det folket som suger energi och de ska man undvika om man vill spara så mycket ork som möjligt. Är man redan nedsatt tar folks kommentarer hårdare och blir man samtidigt ifrågasatt eller påhoppad försvinner mycket av den positiva driftighet man sparat in. Vänner är underbart att ha, någon att prata strunt med eller få råd utav. Jag har många underbara personer runt mig idag och jag är lyckligt lottad att de finns i mitt liv. Veronica Mattsson, en gammal vän till mig, skrev ett underbart inlägg om mig som rörde mig till tårar och jag tror inte ens hon har en aning om hur mycket styrka och glädje det gav mig.

Sedan har jag min underbara pojkvän, Christoffer, som gör varje dag till ett roligt äventyr. Det finns ingen drama i vår vardag, inte ens de stunder då han måste bära sin gråtande flickvän in i badkaret. Han gör mig lyckligare än jag trodde att en människa kunde vara och han gör mitt liv perfekt. Endometriosen påverkar kanske vår vardag men den påverkar inte vår kärlek. Han är en källa av lycka och kärlek som jag ständigt får livskraft och lycka ifrån. Christoffer är det bästa som någonsin hänt mig och jag vet att det är tack vare honom jag inte är deprimerad idag.

Det är tack vare honom vi kommer att kick Endos ass.