15 mars 2010

Utan sysselsättning blir jag tokig(are)


Jag har fått acceptera att jag inte kommer kunna arbeta på ett tag framöver. Tro mig, jag stretade emot allt vad jag förmådde men då jag förstod att det var lika effektivt som att tröstäta choklad då jag känner mig fet valde jag att byta strategi.

Jag rynkade ihop ögonbrynen tills de blev som en hamster mitt i pannen på mig och dunkade ihop min skalle med min älska pojkväns för att stolpa upp allt som jag kunde göra istället. Ganska snart skenade mina tankar iväg till att söka praktik (som är ett jobb) (fast mindre betalt) så kom vi på att jag behöver projekt för att behålla det lilla förnuftet jag samlat in i huvudet genom åren.

Dagen därpå stod det en symaskin på vardagsrumsgolvet (mamma är en ängel som vågar låna ut den till mig) och det kändes som att ha en matberedare. Med det menas att jag var uppspelt som en unge på julafton men visste inte riktigt vad jag var menad att göra med saken. Snart klippte jag sönder en kjol jag aldrig använt och spred tygremsor över hela golvet samtidigt som jag nålade och måttade och... ja, allt det där som jag sett dem göra på ”Project Runway” (eller ”Project Catwalk” som jag fått för mig att det heter). Halvvägs igenom märker jag att jag inte har en aning om vad jag gör, har ju aldrig kunnat sy. Jag plockar fortfarande upp tygbitar från golvet men i garderoben ligger en nysydd grön kjol. Lite fransig och ojämn kanske men den kan göra sitt jobb som en kjol.

Projekt nummer två (eller är egentligen DET projektet) är den du kikar på just nu. Bloggen var min första sysselsättning och jag märker att den ger mig mer än jag förväntat mig. Att bara en person lär sig mer om Endometrios eller om jag kunde hjälpa en enda person som har det svårt så hade jag varit nöjd. Men jag räknade aldrig med hur mycket den hjälpt mig. Jag ventilerar, ger råd och har en sida som jag är väldigt stolt över. De som läser denna gör mig löjligt glad, så tack till er som kommer hit.

Jag har fler projekt på gång. Fotografera, fler syprojekt och jag har en enorm tur som har en pojkvän som är lika impulsiv och äventyrslysten som mig, tillsammans kan vi förgylla vilken dag som helst. Sen ska jag umgås med de underbara människor som helt förbehåll löst bjuder in mig med en förståelse att jag kan vara lite seg och ömm. Det är dags för mig att våga visa den här lite mindre energiska Elin ockå.

Min nästa projekt landade mig i knät idag. På besök hos min mamma och pappa fick jag målarfärger, taveldukar och penslar som jag exhalterat slet upp direkt då jag kom hem. Jag kladdade lite och var sisådär nöjd över resultatet då jag började skölja av penslarna i handfatet. Vad jag glömt att tänka på var att detta var oljefärger och med det menas att de inte är vattenlösliga. Hela handfatet var orange, mina händer såg löjligt solbrända ut och ändå kunde jag inte sluta gnugga fingrar och färg i keramiken samtidigt som jag hysteriskt skrek efter min pojkvän.

Då jag stod och skrubbade loss hudlageri en härlig blandning av ättika, vatten och aceton i det orange-bruna handfatet började jag fundera lite över mina projekt. Det är måhända inget jobb men de lämnar då bannemej en hel del arbete efter sig.

5 kommentarer:

David sa...

Låter som en bra idé att aktivera sig med något syrran :) Du kan också börja baka morgon scones till din kära bror och springa över och väcka han med dom varje morgon... det hade han gillat tror jag. (Till mig alltså... inte Niclas eller Dan).
Sen måste du lära dig den ädla konsten av att fungera ut: "Vad är det jag har i naveln?". Den har gjort under för mig då jag till 25% lyckats bibehålla min mentala hälsa. Tips är dock att inte smaka på ONL (Oidentifierat Navel Ludd) då det kan leda till akut NLF (Navel Ludds Förgiftning).
KJAM

Sandman sa...

Fan va du ar duktig och driftig kwinna!

Vi har ju lite disk du kan peta pa :P

Alskar dig
/shnizzle

Sanna Elina sa...

Du är för rolig gumman! Men jag vet vad du menar. Det brukar alltid vara så att när man håller på med någonting så blir man så uppslukad så att man i stundens hetta glömmer av att man faktisk behöver röja bort efter sig med när man är färdig och så tar man i lite extra bara för att det är så roooligt :P

stolta mamman sa...

Du är då fruktansvärt rolig det har du nog ärvt efter pappan. Det vet allt attan om jag vågar stödja flera projekt jag vill inte att du sliter ihjäl dig.Undrar vad som händer när du ska ha kameran puss från stolta mamman

Elin Sandman sa...

Tack sa jatte mycket for de inspirerande kommentarerna!

David - Rebell som jag ar var jag tvungen att ata mitt navel ludd. Det hade en harlig odor pa grund av navelpiercingen. Om du vill kan jag blanda ut det i sconesen?? :)

Shnizzle - Alskar dig med!! Disk ar mansgora vettu :P

Sanna - Jag anade att du skulle forsta vad jag gar igenom med alla mina projekt!

Mamma - Du har lart dig lamna kommentarer!! Nu ar det jag som ar stolt!! Lovar att varda kameran om du vagar lamna ut den.

Puss pa er allihopa! Kommentarer ar sa kul!