Min smärthantering

Genom att “hantera” Endometrios har jag också lärt mig flera saker om SMÄRTLINDRING. Jag trodde att jag var en expert efter ungefär ett år men då jag började umgås med min familj, mina vänner och framförallt den ogripbart underbara pojkvän (som jag helt ärlig fortfarande inte fattar hur jag lyckades lägga beslag på) insåg jag motvilligt att jag var en fullkomlig dummerjöns då det gällde smärtlindring.

Jag tampas fortfarande med att bryta det gamla mönstret och istället fokusera på det som gäller; jävlas med Endometriosen så mycket jag bara kan.

Här har jag lite tips, som kan tyckas självklara för vissa men som har gett mig en vardag som kicks Endos’ ass (översättning: som sparkar Endo i röven) (men visst lät det coolare på engelska?)(”ass” är ett bra ord).

1. Har du värktabletter är det mest logiska för dig att göra att använda dem. Vänta inte tills du ligger i fosterställning, gråter och undrar om du ska ha det såhär resten av livet (och ber din mamma slå dig i huvudet med en stekpanna, så att du kan få slippa eländet en stund). Ta dem direkt då Endon knackar på dörren för tar du dem försent hinner de inte fungera innan deras magiska funktioner gått ur kroppen.

En läkare talade om för mig att då min Endokramp är som mest intensiv liknas den vid värkar vid en födsel. Kan du tänka dig att du ligger där i sjukhussängen med benen skrevandes, hyperventilerande (redo att mörda mannen som uppenbarligen satt dig i den här situationen) (jepp, allt är mannens fel i denna stund) (fast inte när du har Endo) (om du inte har en väldigt konstigt och vild fantasi) och ber doktorn att strunta i den där ryggsprutan och ge dig en Tiparol istället? En Tiparol vid det skeendet är lika onödigt som att försöka nysa med öppna ögon.

2. Du kan inte göra allt själv. Hur mycket du än har fastnat i den första trotsåldern och vägrar att sluta testa dina gränser så är det dags att sluta med det nu. Du kan stampa med foten och gnälla ”Kan Själv” hur mycket du vill men kommer ändå uppleva dagar då du måste be om hjälp.

Har du, som jag ett, fantastiskt nätverk av underbara människor så är det inget fel i att stödja dig mot dem. Hade det varit tvärtom så hade du säkert gjort detsamma för dem! Min jätte fina lillebror kom hit med en dosa snus för en liten stund sedan då jag inte pallade att gå ner till affären. Du anar inte hur tacksam jag är att han var mina ben idag då mina ben inte orkade bära runt på en rygg som inte ville samarbeta!

3. Jag har en tendens att tappa tidsbegreppet då jag har haft en intensiv smärtperiod. Om det känns som att du legat i soffan och kurerat dig i tre månader prata med dem omkring dig. Min pojkvän tycker det är lite lustigt då han behöver påminna mig om att det faktiskt bara varit två dagar eller hindra mig ifrån att göra för mycket då jag bara haft en dag där Endon inte varit aktiv.

4. Stress är fullkomligt förbjudet i mitt hem. Om jag börjar jobba upp mig skulle jag lika gärna kunna slå mig i magen med en påk. Det är väldigt viktigt att inte låta känslorna ta över utan se på verkligheten så som den faktiskt är.

Ingen kommer att dö om jag inte kan arbeta på sex månader, min läkare kommer inte att strypa mig då jag går ditt på mitt besök och framförallt är mitt mantra ”Vad är det värsta som kan hända?”.

5. Ingen kommer att älska mig mindre för att jag inte gapskrattar hela tiden. Jag är ingen börda, tråkig eller gnällig. Den Elin som folk tycker om är inte avskyvärd bara för att hon inte orkar lika mycket som hon gjort förut.

6. Rensa ut de vänner som inte kan förstå att jag är orkeslös. Om jag inte ringer en gång i vecka, månaden eller vad som nu krävs så innebär det inte att jag inte bryr mig. Det betyder att jag inte orkar och att få pikar som ger mig dåligt samvete gör det inte enklare att lyfta luren de dagar jag är pratsugen.

Samtidigt är det viktigt att inte låta folk tala om för mig vad de anser är fel på mig, att de inte förstår min ekonomiska situation, ger råd då jag inte ber om dem. Jag har väldigt små krav på mina vänner och vill bara att de ska må bra. Kräv att dina vänner gör samma sak för dig. Jag vill känna mig frisk men jag är ändå sjuk och behöver förståelse för det.

7. Prata inte om Endon om du inte vill. Ibland blir jag trött på att bara höra ordet (lite lustigt då jag skapat denna sidan) och då tar jag mig den fullkomliga rätten att säga till mina vänner att jag vill prata om något roligt just nu som inte innebär tabletter, sjukhus eller behandlingar. Skor, filmer och skvaller är överlag ett mycket mer underhållande samtalsämne.

8. Ha tålamod. Tålamod med min kropp, alla saker jag vill göra nu, drömmar som jag vill göra sanna. Hitta istället på saker som du kan göra, som att pyssla med dina goa vänner, spela musik eller ta en fika. Världen är inte låst för dig, den är bara lite avspärrad (precis som ute på gatorna just nu då vi inte kan gå under vilket hustak som helst eftersom vi kan få ett drös med snö i huvudet).

9. Livet är inte över för att du har Endometrios. Det kan kännas förjävligt, orättvist och tungt emellanåt men det finns hjälp där ute.

Ge inte upp att hitta hjälp och om du får uppleva sjukvården på samma vis som jag har: det finns flera ton med gynekolog idioter där ute som inte kommer tro dig, kommer ifrågasätta dig och få dig att tveka. Tro för all del inte mer på de med högre grader, flera överläkare har inte kunnat hjälpa mig men en distriksläkare har varit en klippa.

Ge inte upp! Gråt när du behöver ventligera men glöm inte att den rätta läkaren finns där ute. Har jag kunnat hitta en så kan du!