13 aug. 2010

Den Onda cirkeln


Det har varit tufft den senaste tiden. Jag har varit så ledsen över att inte kunna få hjälp på Endometrios kliniken att jag vägrat känna det. Jag stängde av hjärnan och känslorna. Som en känslomässig strejk, kan man säga. Jag har inte velat prata om det, tänka på det eller tänka positivt alls.

Detta gör en Elin mycket stressad. Det blir en tickande bomb som ryker mer och mer. Och naturligtvis gör detta Endon fullkomligt galen så jag har också haft ruskigt ont vilket gjort mig ännu mer stressad. Den onda cirkeln var sluten och den eskalerar ju mer jag ignorerade den.

Men så satt jag och skrev dagbok då det helt plötsligt kändes passande att peta lite i hur stressande allt kändes just nu. Och allt bara öste ut. Det forsade som rena Niagarafallet och samtidigt hittade jag hela tiden mer lösningar på det som stressade mig.

Jag förstod inte att jag aldrig kunde hitta lösningar om jag vägrade se på problemen.

Det skulle krävas en hjärtlös, hjärntom person som skulle kunna ta konstant smärta med en axelryckning. Att ta läkares vägran att hjälpa med en klackspark. Jag tror att det vore omänskligt att inte bli uppjagad av att vänta på en lösning som är så svår hitta.

Men jag är oändligt tacksam över att jag har hittat ett sätt att hantera stressen på. Acceptera att den kommer ibland, den kan kännas överväldigande, men jag vägrar låta den ta över igen.

Jag ska ju göra allt för att jävlas med Endon. Att ta det chill och tänka positivt är egentligen inte särskilt krävande.

Det är rent av väldigt skönt.


8 kommentarer:

mamma sa...

Heja Elin!! Det är där jag och din pappa vill finnas. Hur, var, när m.m kan vi vara en hjälp hela tiden. Inte bidra till nån ångest det minsta. Så säg vad du tycker ,vi gillar dig i alla lägen!! Älskar dig över allt.mamma

Sandman sa...

Vad bra att du fick ut all skit, tatt tag i all stress, och tankt pa det lite mer analytiskt sa vi kunde snacka ihop oss mot endon igen.

Vi kommer att vinna!

Emma sa...

Hej!
Kom av en ren slump in på din sida. En trevlig sida du har och du kan konsten att skriva. Jag känner igen mig mkt i det du skriver (har också endo). Din blogg ska jag nu följa (hoppas de e okej) :).
Ta hand om dig!

Kram från en endosyster

Elin Sandman sa...

Hej Emma!

Tack för en otrolig komplimang, jag blir jätte glad! Det är klart att jag vill att du ska följa min blogg, jag blir rörd av att du vill det. Vi Endo tjejer måste ju hålla ihop!

Många många kramar

Elin

( Christoffer och mamma, ni är bäst!!)

Emma sa...

Hej igen!
Hur kommer det sig att du inte får hjälp på endo-kliniken? De ska ju hjälpa alla som har en endo-diagnos. Jag går hos dem och ska snart på återbesök igen för att diskutera min behandling (som inte hjälper i nuläget).
Kram

Elin Sandman sa...

Hej Emma!

När jag var på Endo kliniken i maj gjorde jag en MRT och hade ett samtal med läkaren. På MRT.n såg de inga härdar. Även då gynekologen sa att man inte kan se allt på en sån undersökning så ansåg de av någon anledning att de inte kunde ge mig mer hjälp.

Jag vet faktisk inte exakt anledningen för jag har inte kunnat prata med min vårdcentrals läkare för han har varit på semester.

Antagligen kan de inte behandla mig för att jag inte fått en konkret diagnos. "Det kan inte vara något annat" duger visst inte. Känns trist. Särskilt när jag tror att jag har endo som är inne i muskulaturen av livmoderns som är svår att se.

Jag kan svara mer konkret då jag pratat med Doktor Duktig på torsdag (26/8)!

Men det är verkligen bra att du får hjälp av dem! Vilka hormoner är du på nu?

Tack för att du läser min blogg!

Många kramar
Elin

Emma sa...

Jag har just nu bara hormonspiral och p-piller. Så dubbla doser hormoner för att slippa mens och ägglossning och därmed de värsta smärtorna, vilket iofs inte har hjälpt ett dugg. Har ju som sagt legat i ofantliga smärtor sedan sent i söndags kväll och åkte akut in igår morse. Ofta får man ju ofantliga smärtor, men de brukar inte hålla i sig så länge, senast de gjorde de var i januari. Annars har jag bara starka smärtstillande, vilka de ökade på igår så idag har jag mindre smärtor, men sen finns ju biverkningar istället.
Ska på återbesök till min läkare på endoklniken i nästa vecka så får se vad de säger då.
Men som sagt tråkigt att du inte fått hjälp av dem, hoppas de löser sig tillsist. Vad har du för mediciner? Går du bara hos en husläkare annars?
Jag fick min diagnos april -07 (eller om de var -08), i Jönköping, via titthål, men då sa de att det bara var med 90% säkerhet att det är endo, hur det nu kan bara vara till 90?! Det sa jag till gynläkarna här i Uppsala när jag flyttade hit och de trodde mig. Så här har de inte kollat ngt mer eller gjort ngn mer undersökning så att de kan bekräfta det, även om jag är 100 på att det inte kan vara ngn annan sjukdom med alla de symptomen jag har.

Om du åker till Uppsala igen, vore det trevligt att ta en fika :).

Ta hand om dig!
Kram Emma

Elin Sandman sa...

Det är ju verkligen jätte bra att endokliniken inte ifrågasätter utan sätter igång och behandlar dig istället. Vilket mastodont hormonbehandling du tar! Hoppas de hittar en annan version som gör dig symtomfri! Visst är det så otroligt bökigt att behöva testa sig fram ändå, men jag fick hormoner 2005 och det tog tre dagar sedan var jag helt smärtfri, så det går att bli fixad!

Just nu tar jag smärtstillande varje dag, Tiparol och Alvedon, och sen har jag också hormonerna Orgametril. De verkar inte göra så mycket nytta men är bättre än ingenting.

Jag har min fantastiska läkare och han har skickat mig till en smärtklinik som jag ska till så snart jag får en tid.

Antagligen, ju mer jag funderar på det (och jag funderar mycket) kunde Uppsala endoklinik inte hjälpa mig mer för att jag inte bodde i närheten heller. Jag bor en timma norr om Göteborg så det kan också ha med saken att göra. Men som sagt får jag mer riktig information av min doktor den 26.e.

Det hade varit jätte kul att ta en fika! Om du är i närheten av uddevalla måste du komma hem till mig och så kan vi prata skit om endo och skvallra om annat!

Det är så hemskt att du måste gå igenom det du gör, de smärtorna du pratar om känner jag så väl igen, och värst är de absolut då de vägrar att släppa och ingenting förutom morfin hjälper. Du ska veta att jag förstår och samtidigt, för min del, är det väldigt skönt att kunna skriva med någon annans om går igenom samma sak.

Fast bäst hade det ju varit om vi hade haft hårfärg gemensamt istället för en sjukdom. :P

Hoppas du slipper mer akutbesök nu och glöm inte att ta dina smärtlindrande medeciner i tid, det är superviktigt!

Många många kramar
Elin