Magen som ser in i framtiden

Christoffer knuffade runt mig i rullis igår. Det hade varit en körig dag och jag behövde verkligen komma ur lägenheten (så pass mycket att jag fick lov att strunta i alla människor som glodde på mig och rullisen) (ibland undrar jag vad som pågår i skallen på dem som fräckt stirrar på en tjej i rullstol, tror de att de är osynliga? Eller tror de att rullis är så låg att man inte kan se ansiktsuttryck där nerifrån?).

När vi rullade över ett övergångsställe kom en känsla svepandes som en vind över mig (ni vet hur teatraliska dessa vindar alltid ska vara, se bara på ”Borta med vinden”). Känslan var att allt är påväg att ordna upp sig nu. Oturen med att inte kunna få jobb för Christoffer och att mina Endokrämpor skulle göra en kraftig U-sväng. Jag kunde inte peka ut varför men det kändes hoppfullt och lugnande. Jag sa till Christoffer hur det kändes och vi njöt båda av min magkänsla(särskilt nu när den inte var grinig och gjorde ont).

Idag var jag hos Doktor Duktig (som du kan läsa här) och även då det var jobbigt att prata om Endometrios kliniken som inte hittat någon synlig Endo så hände det något som jag inte ens vågat hoppas på skulle hända. Han skrev ut Primolut-Nor till mig! En hormonbehandling! Samma behandling som jag fick 2005 och som gjorde mig smärtfri i tre år. De tabletter som inga andra läkare velat ge mig för att de inte hittat en ful fet Endo som styggt stirrar tillbaka genom provsvar eller ploppat fram sitt huvud ur ett titthål i min navel. Och nu har jag ett av dessa efterlängtade piller i magen!

Han sa att jag inte skulle förvänta mig mirakel, så jag inte blir förstörd om det inte fungerar. Men jag är bara så lycklig över att äntligen få ge de hormonerna en chans att försöka upprepa sin magi. Håll tummarna för mig allihopa!

Och samtidigt som detta ringde Christoffer precis och berättade att han har fått ett jobb! Den 6:e September börjar hans praktik och i November (eller där omkring) får han sin första lön. Alltså är det slut på att söka bidrag då och det känns helt fantastiskt! Han har kämpat med dessa arbetssökningar, möten och dåliga ställen som försökt lura honom (ingen kan lura min smarta älskling). Jag är så stolt över honom och att se honom lättad och glad gör allt ännu bättre.

Magkänslan var helt rätt (fast jag har inte haft en aning att magen har övernaturliga förmågor) (borde baseras en serie på min mage, som ”Medium” fast med en buk istället)(en mage som löser brott och rör sig i slowmotion till Coldplay då det skett något hemskt)!

Även då jag inte vågar storskrika av lycka inför hormonbehandlingen av Primolut-Nor än så är jag otroligt stormande glad. Allt går åt rätt håll, äntligen, och det förtjänar vi bannemej!

Vilken fantastisk dag det har varit idag!