Jag har fått lite biverkningar som är helt acceptabla. Illamånde och blixtrande huvudvärk. Det är ju ingen käck kombination kanske men det mindre påtagligt för varje dag. Annars har jag nog inte känt någon stor märkbar skillnad ännu. Hade en kväll då jag inte hade ont alls men samtidigt vet jag inte heller om det var så att Tiparolen tog bort det onda jag kände.
Har kommit halvvägs nu och är lite nervig. Jag vill så innerligt att det här ska fungera!
Blev lite bitter då jag läste i en bok om Endo som jag lånat på Uddevallas bibiliotek. Där stod att man inte kan fastställa en diagnos om härdarna är mikroskopiska. Samtidigt blir det ännu svårare om kvinnan inte har mens under undersökningen. Jag har inte hälsat på Fru Tampong på evigheter. Men ändå valde de att inte hjälpa mig på Endokliniken.
Skrev precis ett lång mail där jag krävde svar. Ibland önskar jag verkligen att jag hade en megastor fet Endo klump som syntes bara jag drog upp tröjan lite. Fast det är ju hemskt att önska sig såna härdar. Blir lite trött på diagnosjakten bara.
Primolut-Nor behandlingen har så stor press på sig av den anledningen att jag antagligen inte kommer få någon annan utskriven till mig av Doktor Duktig.
Ska försöka sluta tänka och bara go with the flow. Men något jag verkligen har lärt mig är att hålla mig undan från dramatiska, sorgliga filmer då jag är fullpumpad av hormoner. Vi hyrde filmer igår och trodde att ”Everybody’s fine” var en sprudlande komedi.
Vi hade fel.
Jag ful-grät genom hela filmen samtidigt som jag maniskt hulkande proppade i mig lösgodis. Lösgodis är härmed det nästbästa i hela världen, efter Christoffer. Jag är besatt. Aldrig förr har godis luktat så gott. Jag är säker på att det låg där i sina fyrkantiga plastlådor och kallade på mig.
Jag åt en minigris vikt i godis igår och nu dagdrömmer jag om suggan som blev kvar. Det ligger i den där härliga orange-svarta pappers påsen inne i köksskåpet. Redo att ätas. Ropandes på mig.
Det jag behöver göra är att: Fortsätta vara positiv! Göra de saker som jag oroar mig för så de försvinner! Bara se till nuet (och undvika tragiska historier). Detta är ett steg på vägen till tillfrisknande.
Snart har jag kommit fram.
2 kommentarer:
Halvvags igenom behandlingen ar ju bara halvvags, sa an sa lange kan allt handa! Hur som helst sa far vi testat Primolut i alla fall.
Jag alskar dig baby!
/din Schnizzle.
Det är fantastiskt att du tog tag i endokliniken .Det var ju faktiskt vare hormonerna så så gjorde de nytta ! Älskar din nini gris ring om du behöver sugga ,jag menar inte mig hi hi Behöver du NÅT säg till pussgurka Älskar dig mamma
Skicka en kommentar