17 aug. 2010

Hitta Endo!



Jag tänkte ta tillfället att berätta om lite olika behandlingar jag har testat och undersökningar jag blivit utsatt för. Allt på jakt efter att ha ihjäl Endon och att hitta jäkeln.


Först och främst har jag gjort så många gyn undersökningar att det känns underligt att inte skreva då jag besöker en doktor. Det känns som att hela läkarkåren fått sig en kik på min kussimurran och grävt runt med ultraljudsstaven (som ser opassande ut som en gigantisk tunn dildo). Jag har blivit undersökt av kvinnor, män, idioter, känslokalla kossor och vid ett tillfället blev jag till och med beordrad att hålla i gyn-verktygen för "inte kunde jag bara ligga där och slappa". (Alla kvinnor vet ju att ingenting är så avslappnade som lite glidslem i en gynekologstol... kanske borde skaffa en sån stol hemma och ha framför TV:n så kan hela familjen turas om att använda den.)


Sen har jag gjort två titthålsundersökningar. Och för er kvinnor som är redo att göra en sån operation ska jag understryka att det inte ska göra fruktansvärt ont efteråt. Det ska kännas som en ordentlig magrute-träningsvärk. För mig kändes det som om någon skjutit mig med en bazooka i buken och sedan spelat fotboll i slamsorna. Men lustigt nog står det i mina journaler att jag ser "relativt pigg ut efter operationen". Då kom jag in på avdelningen gråtandes, ihopsjunken, oförmögen att gå eller sätta mig upp själv och fick morfin innan doktorn såg mig. Hur skulle man se ut om man var "relativt slö"? I koma? Denna gynekolog var Fitt-Barbro som jag har nämnt tidigare.


Jag har efter detta gjort en skiktröntgen. Det gick fort och var helt smärtfritt. Fast jag njöt inte direkt av att dricka en petflaska full med mjölkigt kontrastmedel. Christoffer skrattade åt att han hade en radioaktiv flickvän för första gången och efter kväljningar fnissade jag också. Det var kul att vara radioaktiv. Kände mig inte så annorlunda men jag kände mig lite som Spindelmannen.


Sen skickades jag på en gastroskopi. Om du ska göra en sån undersökning och inte alls vill veta hur jag uppfattade det så sluta läsa nu för Guds skull! Har du slutat än? Skyll dig själv då...


Om du däremot vill veta hur det är så ska jag förklara det så kortfattat jag kan. Det är det värsta jag varit med om. Förjävligt helt enkelt. Till och med Christoffer, som var med mig under undesökningen, var helt uppskakad efteråt.


Jag fick kväljningar, andnöd och kan inte få idioterna att sluta trycka ner den i min strupe och blåsa in luft i magen. Jag sparkade, grät, ylade (så gott det fick med en slang i magen) (personligen anser jag att jag gjorde ett väldigt bra försök i alla fall). Jag var i chock efteråt och kunde brista i gråt utan anledning av och till under en hel vecka efteråt. Om jag skulle bli tvungen att göra om undersökningen skulle jag kräva att bli sövd. Aldrig en chans att jag utsätter mig själv för en sån sak igen.


Efter detta har det varit helt okej undersökningar. Antagligen för att jag kunnat jämföra dem med helvetes gastroskopin. Det är ungefär som att jämföra en mobbare på lekplatsen med Hitler. (Inte för att mobbare är bra, de borde pryglas).


Jag har blivit petad på, i, under, genom, itu men de har ändå inte kunnat se något. Helt ärligt så struntar jag i vad min sjukdom heter, bara jag får en diagnos som jag kan acceptera och arbeta runt. Jag blir trött på att så uppenbart se hur Endometrios stämmer överrens med allt jag får igenom, veta (genom erfarenhet) att hormoner kan få mig frisk men inte få några för att min Endo inte visar sitt fula nylle. Fick till och med reda på av en tjej på Endometriosföreningens sida på Facebook att det finns endometrios som inte syns på dessa undersökningar utan kan finnas i muskulaturen och inte hittas.


Som Adenomyos (vilket är samma som Endo förutom att det växer inne i livmodern, muskulaturen eller äggstockarna istället för utanför) som är så gott som omöjligt att se. Man kan se dem om man har tur men annars är det väldigt svårt. För att säkerställa den diagnosen måste man helt enkelt ta ut livmodern, skära upp den och säga "Nej men ser man på?! Här var det Endo!"


Ibland undrar jag bara helt enkelt varför läkarna som jag haft innan min Doktor Duktig inte börjat lägga all denna energi och tid på att testa lösningar istället. Hormoner skulle inte skada mig (men bi-effekter finns ju alltid).


Låter det som Endo, agerar som Endo, tycker som Endo och blivit bättre då det behandlats som Endo varför har ingen gjort kopplingen att trycka i mig lite hormoner och på så sätt räkna ut om det är Endo?



"Asch, vi trycker ner en slang i halsen på henne och gör henne
radioaktiv istället..."



2 kommentarer:

Sandman sa...

Jag fattar det inte heller. Hur svårt kan det va att trycka i dig lite annorlunda hormoner och se om det funkar? Hade någon funderat i bara fem minuter, och vetat om din historia, hade dom ju sett att rätt hormoner har fungerat tidigare! Så jälva efterblivet att man blir hulken i humöret...

mamma sa...

Du har samanfattat en otrolig historia. Jag håller med dig till 100%. Jag var ju med när du fick hormonerna första gången . Det var som ett under .Från att inte kunna gå till att vi var på utflyckt till Kungälvsfästning! Man blev ju religiös på kuppen. Det är ju själva fan att man ska vara frisk för att orka att kämpa när man är sjuk. Sen måste jag få säga att du är den enda som får mig att skratta åt gyn undersökningar!! Älskar dig mamma