29 nov. 2010

Detta är till dig!



När jag startade denna bloggen var det för min egen skull. Christoffer hade precis börjat praktisera och jag hade mycket tid över att fördriva på egen hand. Endon var jävlig och jag Googlade information som om jag fick en kick av det (det fick jag inte). Där någonstans föddes tanken att skriva en blogg om Endon ur min synvinkel. Där jag samlar information som jag letat reda på och där jag kanske kan lära ut eller hjälpa. Och en blogg som jag kunde dela med mig av min sjukdom i. Min historia.

Fast jag trodde aldrig att någon, förutom min plikttrogna familj och pojkvän, skulle läsa det som jag kludda ner. Hur kul är det att läsa om Endo?

Första dagen hade jag ordentlig koll på mina kommentarer. Jag gick in på min blogg löjligt många gånger och hoppades att någon skrivit ett litet hej. Men ingenting stod där. Inte ens Christoffer lämna sina fotavtryck. Jag blev besatt av grejimojjen som man kan se sin statistik på, även då ingen läste någonting. Men så en dag...

Jag hade haft en besökare! Jag var så lycklig och visade det om och om igen för Christoffer. Någon hade läst min blogg!

Det visade sig vara mamma. Som jag hade tvingat gå in och läsa det jag hade skrivit.

Jag blir helt förbluffad då jag kikar in på min statistik nu för tiden. Sedan jag satte in en räknar-grej på bloggen så har jag haft ungefär 3900 besökare! Till och med då jag inte skrivit någonting nytt har folk kikat in hit och läst det jag har skrivit! Jag blir fånigt stolt, måste jag erkänna.

På något vis gör det också att man känner sig mindre ensam i Endon. Jag har vänner som berättat i efterhand att de följer min blogg. Det gör mig så tokigt glad och rörd att jag inte riktigt vet vad jag ska svara. Särskilt nu när jag har så lite energi och funktionell tid att uppdatera och prata med mina vänner. Eller att min moster Seija och kusin Mickaela läser min blogg långt där upp i norra landet.

En annan kul funktion på denna räknar-grejsimojs jag har här är att man kan se var besökaren kommer ifrån (besökaren är du). Inte exakt. Inte så att jag helt plötsligt står i ditt vardagsrumsfönster och glor på dig med tungan ur mungipan.

Men jag vet ungefär var du är ifrån och hur du hittade mig. Där underhåller jag mig ibland med att kika på vad folk har använt för sökord på Google för att komma till EndoElin. Vissa sökningar är väldigt logiska! Andra är lite mer... underhållande. Personerna sökte på:

"kvinnan råkade sätta sig på barnet som låg i soffan"
Och kom till min blogg. Jag må vara klumpig men jag har aldrig suttit på en unge.

"ångstrykjärnets historia"
Och kom till min blogg! Vilken besvikelse för den som Googlade sig hit, jag stryker knappt gardinerna.

"Elin David fick bära"
Va?! Tre gånger söktes det på detta och personen återkom till min blogg. Min lillebror heter David men men... hur... va? Detta är helt klart min favorit!

Sen finns det sökningar som är kloka, som denna:

"meningen med mensvärk."
Hittar du svaret på detta vill jag mer än gärna höra vad ursäkten till dessa
plågor egentligen är. Och det ska då bannemej vara något ruskigt bra!


Och sist finns det sorgliga sökningar som denna:

"jag vill inte vara ledsen mer."
Och jag önskar jag kunde krypa ut ur Google och krama den som sökte och bjuda honhan på JulMuffins.

De sökningar som får mig att riktigt mys le, är de som undrar saker som jag vet att jag har svaret till. Som en sökning där de frågade om smärta i benen då de tog hormonerna jag tog. Det ska vara enkelt att hitta dessa svar tycker jag. För det är jobbigt att ha Endo och man har så många frågor som surrar i huvudet.

Det är i alla fall väldigt spännande det här med att ha en blogg. Och även då jag skriver den för mig själv så är det ju också för er jag skapar inläggen. Jag vill ju att ni ska hitta hit. Och jag älskar att få kommentarer, även om det bara står någonting litet. (Host host) (Hint hint) (Skriv skriv)

Jag har nu en förfrågan till er, mina älskade läsare! Jag skriver alltid det som faller mig in eller som jag funderar mycket på för stunden. Har du något ämne du vill att jag ska ta upp? Någon fråga, som kan gälla vad som helst?

Tipsa mig och hjälp mig att ge denna bloggen ännu mer liv!
Jag vill inte missat något ämne som kan vara intressant eller kul för er att ta del utav.

Tusen och åter tusen tack till er alla som läser min blogg!
Det är så otroligt roligt och skönt att ha er som mitt stöd i kampen mot Endon.

Tack!



7 kommentarer:

Peter M. sa...

Keep up the good work!
Började ju med att läsa dina inlägg på lunarstorm(om jag inte missminner mig), där du skrev med en hjärtligt stor dos humor.(Det har ju inte blivit sämre med åren) :-P
Hoppas att du fortsätter i många år till.
Kram

mamma sa...

Hejsan hejsan ! Nu är jag här igen ! Vilken spännande idee´.Jag älskar ju allt du skriver för sättet du skriver på gör att jag skratta .Självklart så gråter jag allt med ! Om jag fick önska nåt så vill jag att du skriver om hur du bär dig åt för att fixa som du gör . Jag känner många !! fullt friska som inte har den förmågan ,en konstig önskan kanske . Det jag tänker på är att du har en förmåga att inspirera tror du själv att man födds med det eller kan vi andra lära . Älskar dig över allt . Tack för att du skriver bara genom det har jag lärt mig massor <3 mamma

Elin Sandman sa...

Peter, tack sa jatte mycket for dina fina ord! De gor mig valdigt glad och jag blev forvanad att du fortfarande laste det jag plitar ner. Tack!!

Mamma, jag ar inte riktigt saker pa vad du menar... hur jag bar mig at att..? Du ar i alla fall bra sot, min fina harliga mammsi!

Manga kramar pa er bada!

Sandman sa...

Min underbara lilla kvinna, herre gud vad jag ar lycklig att jag har dig :D

Folk hittar verkligen till din blogg pa de konstigaste visen man kan tanka sig.

Jag vill att du skriver om hur du hanterar att andra din duktighet. Nar vi blev ihop hade du en forvriden bild av att vara duktig, det var till exempel duktigt att inte ta smartstillande, eller att jobba aven da du hade ont. Hur ar du duktig nu? Ar det andra saker som har samma benamning i ditt huvud nu?

Alskar dig mer an livet <3

Anonym sa...

jag har inte följt din blogg länge, men hittar hit gång på gång efter att ha hittat dig. du finns under mina favoriter under bloggar! där hör du hemma. bara så du vet..!

kram

Elina sa...

Jag kikar in och läser då och då. /En annan Elin med endo

Elin Sandman sa...

Vad glad jag blir att ni kommit in hit och kikat! Jag blir riktigt rord!!

Tack!