När jag låg inbäddad i täcken, kuddar under knäna och värmedynan som spred värme från svanken fantiserade jag om hur mitt liv skulle se ut då jag mådde bättre. Man skulle kunna tro att jag såg fram emot att springa på en blommande äng, plaska skrattandes i havet eller äta en pizza. Men såna saker fanns inte där (kanske långt bak i huvudet, men där finns så mycket jag vill göra.
Jag drömde om att kunna diska.
Stå upp länge nog för att kunna ta mig ann ett stort berg med smutsig disk och efteråt orka ställa in allt i skåpen. Jag längtade galet mycket efter att kunna diska.
Jag ville kunna springa till bussen och flåsande sätta mig ned medan jag gav busschauffören en bitter blick eftersom han försökt åka ifrån mig.
Jag längtade efter att kunna städa. Att få ordna i mitt hem. Kunna ställa saker där jag vill att de ska stå, hänga nya gardiner... åh vänta: Damma! Gud vad jag kunde ligga på soffan i vardagsrummet och trånande stirra på tv-bänken med ett tunt grått lager av gäckande damm.
Att laga mat. Mata min älskade Christoffer. Kunna skämma bort honom med frukost och mat stående på bordet då han kom hem från jobbet.
De militanta feministerna där ute hade gått upp i atomer om de såg vad jag suktade efter. Kanske mina drömmar hade passat in i tv-serien "Mad Men" rent av?
Tillbaka till nutiden. Jag skrev precis på Facebook att jag inte såg fram emot att diska! Och där gjorde jag äntligen det som jag längtat efter mest av allt:
Att kunna klaga över normala saker! Att kunna pusta och flämta irriterat: "Åh det är så mycket disk där hemma nu! Usch usch usch vad jobbigt att jag måste ta det nu! Attans!"
Det är en så härlig kontrast mot det jag klagat över de senaste åren.
4 kommentarer:
Jag blir både tårögd och glad av dina ord. Usch, vad fruktansvärt det är. Att man ska behöva drömma om att ha normala problem. Vet du, jag kan bli så fruktansvärt avundsjuk på människor med normala problem. Vilka kläder ska jag välja ikväll eller hur ska jag klippa mig, eller vad ska jag äta tuill middag osv. Precis som du skriver, tänk att kunna göra allt det där utan att det gör ont?? En dröm!!
Kramar
Det är verkligen som du säger . När friska människor klagar över konstiga saker så blir man irriterad . Du har verkligen gett mig perspektiv på tillvaron. Sen har du ett förtjusande sätt att skildra läget. För det är ju som du säger underbart att ta hand om den man älskar <3 Klaga på min kära söta dotter .Massor pussar !!! Älskar dig mamma
Det ar helt otroligt nar man tanker tillbaks pa vad do klarade for 6 manader sedan och vad du klarar nu, och for 6 manader sedan tyckte vi redan att du hade gjort otroliga framsteg nar vi tog oss ner pa stan och tillbaks utan panik. Jag ar mycket glad att jag kan komma hem efter jobbet till fardig mat, och inte bara for din skull, utan min me eftersom allt du lagar smakar sa javla gott!
Alskar dig over allt annat <3
Livet är helt annorlunda nu! Och era kommentarer är så fascinerande att läsa. För du, Mia vet hur det känns! Mamma vet hur det är att ha ett barn med kronisk smärta och Christoffer har levt med det, ihop med mig. Tänk vilka olika versioner och syner vi skulle kunna bjuda på tillsammans.
Stor kram till er!
Skicka en kommentar