*** Gästbloggare: min pojkvän Christoffer ***
Det har gått ett tag sen Elin frågade mig om jag skulle kunna tänka mig att skriva ett inlägg här på EndoElin.
”Du är min pojkvän. Du bor med mig och tar hand om mig. Har du inga råd du skulle kunna ge någon annan i din position? Tips om hur du får det att funka, osv.”
Nej. Det var min första tanke. Inte för att jag inte ville hjälpa till med bloggen men för att jag kände att det inte fanns något jag kunde bidra med. Jag tänker inte på hur vi hanterar det eller liknande. För det första så tar jag inte hand om Elin, vi tar hand om varandra. Det är skitsam om Elin ligger i endo relaterade smärtor och jag tar hand om henne eller om jag är den som är sjuk och hon tar hand om mig. Som jag så osmidigt uttryckte mig för inte allt så länge sedan;
”Det är som att du är en såndär svamp som växer ur träd och jag är trädet. Vi lever i symbios.”
När Elin ifrågasatte varför hon var svampen gav jag ett långt utlägg om hur extremt liten hon är, men det hör inte hit.
Vad jag först och främst vill ha sagt är i alla fall detta; jag tar inte hand om Elin, vi tar hand om varandra. Kanske är detta en av anledningarna till att vi får det att funka så bra även med den jävla endon lurandes runt varje hörn. Inte vet jag. Jag tänker inte på oss på ett analytiskt vis. Vi bara funkar tillsammans. Det har vi gjort sen dag ett och kommer att göra i all framtid. Detta är nog den enda egentliga fakta jag kan ge som skulle kunna hjälpa alla, eller alla som lever med någon som har endometrios. Har du hittat den du vill tillbringa resten av livet med? Om du är singel och har endo så har jag inga tips att ge tyvärr. Då får du lyssna på Elin som har både endo och livmoder (något jag lyckligtvis saknar då jag är man). Men om du är ihop eller gift med någon så hjälper ett stabilt förhållande, och jag drar som slutsats av detta att ett förhållande inehållandes svordomar/otrohet/olycka osv inte skulle ha en chans om endometrios var inblandat. Endon skulle mörda förhållandet och förhållandet skulle skapa stress som i sin tur hade eggat på endon.
Så tips nummer ett; ett bra förhållande gör allt mycket enklare.
Efter detta är nog alla tips jag kan ge väldigt individuella. Jag bor med Elin, som är sin egen person och funkar på sitt vis, och du som läser detta i hopp om att få tips om hur du skall ta hand om din kvinna bör inte ta för givet att allt funkar.
Kom ihåg att det är helt ok för henne att gråta. Hon gråter inte för att hon inte är lycklig med dig. Hon gråter för att det är lite mycket just då. Tänk själv om du gick runt med dagliga buk och rygg smärtor i samma smärto grad som en födsel. Ja, nu kan ju inte vi som män föreställa oss en födsel heller, men har man någon gång sett en, ens på TV, så fattar man ju att det inte är så skönt.
Tänk såhär om inget annat funkar; du kommer att få dagliga pungsparkar som känns upp i buken av en ilsken osynlig dvärg. Det kommer ta 5-10 år innan du hittar en doktor som tror på att den osynliga dvärgen finns. Är inte detta något att gråta över ibland?
Hjälp henne när hon behöver det, men låt det inte gå överstyr. Om du gör allt för henne även när hon kan det själv kommer hon bara bli påmind om att hon är sjuk, och det är inte roligt. Det är hon som vet hur mycket hon klarar av, inte du. Vill hon pusha det ibland så låt henne, även om hon får ont av det. Känner hon att hon har kontroll, även om det ibland leder till att hon får mer ont på grund av att hon till exempel rör sig för mycket, så är kontrollen fortfarande viktigare. När Elin har kontroll på läget blir hon gladare och ett glatt humör är det viktigaste som finns när man brottas med en sjukdom.
Gör inte sönder dig och ursäkta det med att du alltid skall vara där för henne, då kommer hon bara få skuldkännslor över att hon är sjuk. Det är viktigt att du hittar en balans så att inte båda två ligger utslagna på soffan utan ork.
Ljug heller inte om att du orkar mer än du orkar, eller att du är frisk när du inte är det. Hon kommer att klura ut det så småning om och då följer onekligen en läxa (som du förtjänar) med titeln;
Följ Dina Egna Råd För Fan!
Detta var allt från Elins pojkvänn denna gången. Se fram emot mer tips i framtiden.
2 kommentarer:
Det var "roligt" att se situationen från andra hållet! Eftersom att jag var med på tiden med "den förra" så syns det ganska tydligt för mig vilken skillnad det är mellan att ni tar hand om varandra istället för det du skrev om bl a att inte låta henne ha kontrollen och bete sig så att hon får skuldkänslor eller känner sig sjuk hela tiden, som den andra gjorde...Även om han till sitt försvar kanske inte var medveten om det hela tiden, men det är viktigt att lyssna och inte tvinga på henne hjälpen så att hon får känna sig som sig själv och inte som en sjukling.
Den osynliga dvärgen var ett intressant sätt att jämföra på, men det kommer onekligen att ge alla som är av det manliga könet en smärta att kunna tänka sig..hahahah.
Det är tråkigt som fan att någon man känner har råkat ut för någonting som man inte kan göra så mycket för att hjälpa, men som Elin alltid säger så känner hon sig hjälpt bara man är sig själv med henne och försöker att vara som man alltid varit och förstår om hon inte alltid orkar, vilket känns bra :)
Och till sist, ni två måste vara en perfect match! Det känns bra att veta att Elin har någon som gör allt detta för henne och även om du kanske inte tycker att det du gör är någon big deal (vet inte riktigt vad du tycker, men om) så är det just det som är poängen. Det ska inte vara någon big deal!
Ni är verkligen som skapta för varandra. Jag blir djupt rörd när jag läser inläggget, man tänker på vad det är underbart att ni bara möttes! Råden är helr fantastiska och avslutningen var skitkul.Mycket bra.Vilken bra idee'
Skicka en kommentar