Mästerverk mot värk

Jag försöker göra allt jag kan för att distrahera mig just nu. Har gått igenom många av de saker jag fått låna av underbara människor omkring mig. Jag har en otroligt tur som har så fantastiska personer som stöttar mig. Jag har gjort allt mellan läst tidningar som aldrig förr, spelat Tv-Spel, Data-spel, bräd-spel, UNO, sett på otaligt många filmer, serier, målat på tröjor, surfat (utan hav och bräda), scrappat, virkat, stickat och målat.

Och de stunder jag kommer ut är guld värda! Har blivit tvungna att låna en rullstol igen för att kunna lämna lägenheten. Det räcker att jag kommer ut på innergården, sen får jag så ont att jag börjar halta framåtlutad som en misshandlad kärring. Jag avskyr att sitta i rullstolen, som Christoffer fascinerat påpekat ser ut att passa in i filmen "Gökboet". Jag hatar hur folk stirrar på mig som om jag vore efterbliven och jag bävar hela tiden inför att träffa någon vi känner. Även då jag träffat mina vänner då jag rullat runt utan att de reagerat konstigt (de slog mig inte ens i magen).

Plågat mig själv på Torp igen (aldrig ger jag upp på detta shopping paradis!) och inhandla en cool T-shirt med japanska katter på, en klänning och en kofta (jag är en koftaholic). Jag orkar egentligen inte såna där långa shopping turer men mitt minne är som min längd, kort.

Har till och med fått mitt tuffs (även kallat hår) klippt! Äntligen!

Men mest ligger jag på soffan (som är alldeles för sliten för detta ändamål egentligen) (men det är ju bättre än att ligga på soffbordet) (då hade jag sett löjlig ut). Och i denna blå/grå soffa skapar jag allt jag kan komma på. Så varför inte visa mina små "mästerverk" (kan också kallas mer rättfärdigt för "tidsfördriv"?

Mitt första projekt var en väst, som jag stickade med giganto stickor (kändes som att sticka med två bordsben).


Sen fick jag två kassar garn av en jätte snäll kvinna som mamma jobbar med. Som tack gjorde jag en liten drake (av det garnet hon så gärna ville bli av med) (garnet hemsöker henne) (som katten i "Jurtjyrkogården" kommer det tillbaka) och ett tack kort.



Då fick jag för mig att Christoffer (som älskar kaktusar) (vars ena kaktus dog för ett litet tag sen) måste ha en stickad kaktus. Så det fick han.


Och det senaste projektet är ett 50 års kort som jag komplicerat genom att göra som en låda man öppnar. Den är inte riktigt klar än, som du nog kan se...


Nästa pyssel blir nog antagligen Christoffers mammas födelsedagspresent. Hon fyller inte år på jätte länge men det ger mig mer tid att finslipa min ide´. Och sen ska jag nog göra en kaktus till mig själv, som jag tänkt använda som en nåldyna. Men man vet aldrig, jag kan nog få för mig att göra någonting annat konstigt innan jag kommer så långt... nog för att det är jävligt med all smärta just nu, jag är i varje fall produktiv.

"Think happy thoughts think happy thoughts think happylicious happy happyhippo..."

Nu ljuger jag inte mer...

Det är mycket som jag vill orka skriva just nu. Har fått ett jätte fint Award med tillhörande rolig utmaning av en blogg och endosyster som heter Cattis men hjärnan och kroppen har inte varit kopplade de senaste dagarna.

Men dagens inlägg kommer istället handla om min oärlighet.

Jag ljuger inte med avsikt. Det har blivit ett sätt att relatera till att ständigt ha ont. Men ändå säger jag sällan hela sanningen. De som verkligen känner mig ser när jag har det tufft. Jag har fått det förklarat för mig att jag blir tystare, ser sorgsen eller väldigt fokuserad ut och ler jag så är det ett stelt onaturligt flin som bara ser knepigt ut. Ungefär som den där smilande clownen i "Det" filmen. Har jag det riktigt jobbigt så försvinner jag, mitt medvetande är någon helt annanstans, en plats jag aldrig skulle rekommendera dig att ta familjen på en charter till.

Men jag säger sällan rakt ut hur illa ställt det är, särskilt inte då jag har det som mest ont. Istället börjar jag tala i kodspråk om någon vänlig själ undrar hur jag mår.

"Det går..."

Detta är mitt vanligaste svar. Det flyger ut ur munnen lika lätt som ett hej. "Det går." Det betyder att jag har ont men jag vill inte prata om det. Jag vill inte tänka på det. Jag önskar att jag kunde säga att det går bra men jag vill ju inte vara helt oärlig. Istället lägger jag till ett konstigt leende (kom ihåg clownen) eller någon form av axelryckning tix.

"Det börjar bli jobbigt nu..."

Vilket, översatt till ärlighet, betyder att jag nu har så ont att jag börjar få svårt att andas. Jag kan inte sitta/ligga still för smärtan början bli outhärdlig. Jag vet inte varför jag säger att det börjar bli jobbigt, då det jobbiga är i full fart genom kroppen.

"Det har varit tufft..."

Vilket betyder att jag har gått igenom ett rent helvete (på gränsen till snuskigt lortigt). Gråtit, ylat, svurit, förbannat min olycka och tillbringat mer tid ihop rullad som en kanelsnäcka än ett foster. Det har gjort jävligt ont och flera stunder höll jag på att förlora mitt förstånd. Tufft, alltså.

Det finns säkert många fler konstigheter jag slänger ur mig. Dessa är det vanligaste. Jag kan inte säga exakt varför jag inte kan erkänna hur jobbigt jag har det. Kanske för att jag inte vill ses som svag och ynklig då jag har ont. För att jag inte vill vara till besvär. För att jag inte ska bli dömd av någon idiot att jag vill ha uppmärksamhet (låter overkligt att någon skulle sjunka så lågt och tro en sån sak, men jag har tyvärr varit med om det, bara då jag hade mensvärk). Kanske är jag rädd att skrämma upp någon. Skrämma bort någon.

Och då vet jag inte ens vem denna "någon" är. Alla jag älskar och som älskar mig behöver veta hur jag mår. De vill ha det serverat på ett fat, tydligt och klart, så att de vet vad de kan göra för att hjälpa mig. Och nu kan de mina kodord också. Jag kommer inte undan med att skydda dem mot min smärta mer. (Visste låter det som en väldigt konstig mening, det är ju jag som har ont).

Jag jobbar i alla fall på att ändra mig!

För just nu har jag det helt för jävligt. Jag har betydligt mer ont. Magen krampar så att jag tappar andan, kan inte ens få ut ett ljud för att be om hjälp. Svanken strålar ut i benen och har också eskalerat i styrka. Huvudet spränger. Det gör så ont att det känns som att jag ska kräkas.
Inte hela tiden (tack Gode Gud) men alldeles för ofta. Hela dagen igår hade jag det sådär. Knappt en enda paus att andas in mer styrka. Jag har undrat flera gånger hur mycket mer av detta det är tänkt att jag ska orka egentligen.

Jag härdar, gråter, andas ut, andas in och äter så jävla mycket snask jag vill ha. Just nu gäller det att bara överleva stunderna som det känns som att min kropp har gått sönder.

Hatar Endo!

Den som vann en Endo är....

... jag vet inte!

Det är lika mellan Sanna Turunen och Emma Oscarsson som båda har fått alla rätt (smarta tjejer!) så jag får nu lotta fram vinnaren. Vilket är jätte spännande, så nu sitter jag ensam i vardagsrummet med tre lappar i en stor tekopp (har en extra lapp som är tom för att... jag vet inte riktigt varför) och nu när jag är redo att dra upp en lapp är jag riktigt exalterad. Hjärtklappning till och med. Jag måste verkligen komma ut mer.

I alla fall, jag vispar runt lapparna i koppen och drar nu upp en! Och på lappen står det.... det är den tomma lappen (varför hade jag ens med den?)! Vilket antiklimax. Jag gör ett nytt försök och nu... nu drar jag...

.... Emma! Grattis Emma, snart kommer du hålla i ditt alldeles egna Endomonster! Skriv din adress i kommentatorsfältet så skickar jag din Endo på posten inom kort!! Jätte stort grattis stumpan!

Topp fyra, efter vinnaren, i tävlingen måste också hyllas för att de är så briljanta! Så låt mig presentera:

Christoffer som fick nio rätt av nio möjliga(fast han kunde aldrig vinna, han får Mig och det får räcka).
Pether som också fick åtta rätt!
Cattis fick också åtta rätt av nio!
David som också hade åtta rätt!

Tusen tack till er alla som deltog!

Vill du veta svaren på frågorna så har jag markerat rätt svar nedan.

---

Jag vill ha monster Endon!

Quiz

Fråga Ett
Hur många procent av den kvinnliga befolkningen beräknas ha Endo?

1. ca 10 %
2. ca 15 %
3. ca 5 %
4. ca 2 %


Fråga Två
Vilket av följande påstående är INTE en myt?

1. Kvinnor med mensvärk har bara väldigt låg smärttröskel.
2. Hormonbehandlingar botar Endo.
3. Endo sägs vara det mest smärtsamma en fertil kvinna kan råka ut för.
4. Ju större härdar kvinnan har, ju mer smärta måste hon genomlida.


Fråga Tre
Jag såg ut som en pirat efter ett sjukhusbesök. Varför gjorde jag det?

1. Jag hade knäat mig i ögat av misstag då jag skulle sätta mig ner.
2. Jag fick en allergisk reaktion mot mina nya hormoner Provera och ena ögat svullnade igen.
3. Jag råkade gnugga rengöringsmedlet "Rent och Fint" i ögat.
4. Christoffer petade mig i ögat, i sömnen.


Fråga Fyra
GnRH, är någonting jag nämnt här på bloggen. Men vad är det egentligen?

1. Det är förkortningen på lagen som ger dig rätt att anmäla om du blivit behandlad illa i vården.
2. Det är en hormonell behandling som försätter kvinnan i ett kliniskt klimakterie.
3. Det är fyra arga munkar från Tibet.
4. Det är förkortning på en undersökning man kan göra för att diagnostisera Endo.


Fråga Fem
Doktor Duktig är min läkare och han är...
Denna frågan blev lite lustig, jag anser att han är en allmänläkare, eftersom jag hitta honom på vårdcentralen, men så visade det sig att vårdcentralen är privat (vilket jag inte hade en aning om!) Så jag tycker då att denna frågan helt enkelt har två svar!)

1. en allmänläkare.
2. gynekolog.
3. privat allmänläkare.
4. privat gynekolog.


Fråga Sex
Av alla kvinnor som har Endo, hur många tror du kan bli gravida naturlig väg (utan IVF)?

1. 60 %
2. 50%
3. 25 %
4. Inga, kvinnorna är infertila.


Fråga Sju
Vem var den första person som sa att jag har Endo?

1. Gynekologiska överläkaren Fitt-Barbro
2. Doktor Duktig.
3. Jag själv.
4. En yoga instruktör.


Fråga Åtta
Det är krångligt och svårt att få diagnosen Endo. Vilken annan diagnos blir många Endotjejer felaktigt diagnostiserade med?

1. HIV/ Aids
2. Irritable Bowel Syndrome eller (IBS) som det även kallas.
3. Diabetes
4. Cancer i tjocktarm och ändtarm.


Fråga Nio
Sist men inte minst! Vad hette den överviktiga Grodan (med akne) som jag blev storkär i och som besvarade min kärlek genom att kissa på mig?

1. Tolkien
2. Moberg
3. Dickens
4. Hemmingway

Oro x 66

Vissa saker ska man helt enkelt härma. Christoffer gav mig inspiration till denna lista på hans blogg med inlägger "66 Worries". Det handlar om alla de där små (och större) sakerna som man oroar sig över. De där sakerna som kan finnas i bakhuvudet och påverkar mer eller mindre.

Så jag ska också göra en sån här utlämnande lista. Det känns som att skala av sig huden, så naket är det att erkänna sin oro. Men jag berättar ju allt annat för er här på bloggen, varför inte blotta lite själ också?

1. Jag oroar mig för att jag inte ska bli av med mina symtom.
2. Jag oroar mig för att jag har gått upp i vikt och att folk ska viska bakom min rygg att jag ser ut som en stor fet valross.
3. Jag oroar mig för Christoffer, så fort jag får minsta chans att oroa mig för honom så tar jag den.
4. Jag oroar mig för att jag aldrig kommer lyckas med kursen Mattematik B.
5. Jag oroar mig för att jag uppfattas som alldeles för högljudd och ego fixerad.
6. Jag oroar mig för att folk inte ska tro att jag har Endo.
7. Jag oroar mig för att sprutan inte ska hjälpa.
8. Jag oroar mig för att biverkningarna av sprutan ska vara förfärliga.
9. Jag oroar mig for att jag inte ska få några biverkningar av sprutan och att det skulle vara ett bevis på att den inte skulle fungera.
10. Jag oroar mig för att renoveringen och borrningen i vårat hus aldrig ska ta slut.
11. Jag oroar mig för ensamheten då Christoffer får ett jobb (om jag fortfarande är sjuk).
12. Jag oroar mig för att folk ska se mig då jag har riktigt ont.
13. Jag oroar mig för att bli utskämd av en kontrollant då jag åker buss utan giltig biljett.
14. Jag oroar mig för att jag aldrig ska gå ner till min "bekväm" vikt igen.
15. Jag oroar mig för att Christoffer fixar och städar hela tiden, orolig att han ska slita ut sig eller känna sig tagen för givet.
16. Jag oroar mig för att jag aldrig kommer att skaffa mig ett körkort.
17. Jag oroar mig för döden.
18. Jag oroar mig för att bli deprimerad av hormonerna eller smärtan.
19. Jag oroar mig för alla jag känner och älskar, då jag får en chans att oroa mig.
20. Jag oroar mig för att mitt dumma Ex ska komma hem till oss och gråta vid vår ytterdörr igen.
21. Jag oroar mig för att bli utskälld.
22. Jag oroar mig för att såra någon, särskilt mina vänner men också vem som helst.
23. Jag oroar mig för att jag tar för mycket skit innan jag säger ifrån.
24. Jag oroar mig för läkarbesök.
25. Jag oroar mig så fort en tand säger ifrån, i skräck att det leder till tandläkaren.
26. Jag oroar mig för vår ekonomi.
27. Jag oroar mig för att få ett arbete som jag inte trivs med.
28. Jag oroar mig för att jag oroar mig över saker.
29. Jag oroar mig för att Christoffer oroar sig.
30. Jag oroar mig för att mina vänner ska känna sig åsidosatta då jag inte är frisk.
31. Jag oroar mig för att inte våga kräva förståelse för att jag är sjuk.
32. Jag oroar mig för att jag aldrig kommer få klappa på ett gristryne.
33. Jag oroar mig för att jag har förlorat rösten, och aldrig kommer våga sjunga igen.
34. Jag oroar mig för att folk ska tro att jag "showar" då vi ska sjunga på skoj eller att de ska tycka att min röst är jätte ful, skrikig och hemsk.
35. Jag oroar mig för akne.
36. Jag oroar mig för att allt som betyder någonting för mig nu kommer försvinna då man dör.
37. Jag oroar mig för att jag kommer få rynkor runt ögonen.
38. Jag oroar mig för att jag kommer bli frisk ett år från Endon och sen sätter det igång igen och vi måste gå igenom hela cirkusen igen.
39. Jag oroar mig för att Christoffers 25 års dag inte kommer bli den bästa födelsedagen i hela hans liv.
40. Jag oroar mig för att de svarta tapeterna som ska sättas upp i sovrummet kommer bli alldeles för mörka.
41. Jag oroar mig för att Doktor Duktig skulle försvinna.
42. Jag oroar mig för spöken i garderoberna.
43. Jag oroar mig att de jag älskar inte är lyckliga.
44. Jag oroar mig att jag är lat.
45. Jag oroar mig att jag är gnällig.
46. Jag oroar mig att jag är tråkig.
47. Jag oroar mig för att uppfattas som dum och för att vara dum.
48. Jag oroar mig för krig.
49. Jag oroar mig för den växande främlingsfientlighet.
50. Jag oroar mig att jag och Christoffer inte kommer att kunna få barn.
51. Jag oroar mig för att se äldre ut än Christoffer är (även då jag ÄR äldre än Christoffer.)
52. Jag oroar mig att de jag älskar inte ska veta att jag älskar dem.
53. Jag oroar mig för olyckor, särskilt för att kaffekokaren ska ta eld (tack för den mamma!)
54. Jag oroar mig för att få salmonella av rå kyckling, det räcker att se på en rå kycklingfile och jag måste tvätta händerna (tack igen mamma!)
55. Jag oroar mig för att glömma att ge Christoffer en godnatt puss.
56. Jag oroar mig för att mobilen, av misstag, ska ringa den person jag skvallrar om (även då jag inte ens har personens nummer).
57. Jag oroar mig för att vara en börda.
58. Jag oroar mig för att jag aldrig ska motionera regelbundet.
59. Jag oroar mig för att jag aldrig kommer våga sjunga i bandet jag är med i (men aldrig kunnat repa med för att jag har haft ont).
60. Jag oroar mig för att bli hånad, skrattat åt och dumförklarad.
61. Jag oroar mig för att uppfattas som den glada fula lilla rultiga tjejen.
62. Jag oroar mig för att personer i mitt förflutna alltid kommer göra mig upprörd.
63. Jag oroar mig för att katten Rodja ska hamna i slagsmål igen.
64. Jag oroar mig för att jag inte träffar min brorson Jonathan ofta nog.
65. Jag oroar mig för att bli beroende av mina smärtstillande.
66. Jag oroar mig för att jag är så hård mot mig själv.

Man skulle kunna tro att jag är en väldigt oroad människa, efter denna lista. Men det är jag inte. Detta är saker som bara blinkar fram någon gång ibland. Eller saker som knappt gör sig påminda. Eller de som är där mer påtagligt. Men jag låter dem aldrig bli en börda.

Jag pratar om mina rädslor. Jag och Christoffer låter dem inte komma undan utan vi dissekerar dem, vänder dem ut och in, syr ihop dem igen och använder dem som roliga partyhattar.

Så fort man ser vad som oroar kan man också göra någonting åt dem. Ibland räcker det att få ut dem ur skallen.

Och för all del, glöm inte att göra mitt Quiz om Endo och EndoElin, så kan du vinna din alldeles egna Endo!!

Endo Quiz med Vinst!

Nu är det dags, mina kära läsare, att vi hittar på något riktigt kul! Roligt men också lärorikt. (Nu låter jag som en mellanstadielärare). I detta inlägg hittar du en frågetävling. Alla som vill får deltaga! Och för att peppa er, som en liten morot, så finns det naturligtvis ett pris också!

Den lycklige vinnaren kommer få sin alldeles egna Endo!
Har du inte redan Endo kan du lära känna den. Har du Endo kan du slå på den och mobba den då den är stygg mot dig. Ja, den blir ju din, så det är bara att göra vad du vill med din monster Endo.

Regler och Utförande

Frågetävlingen handlar om Endo och EndoElin (det är jag det!). Tävlingen slutar till och med den 23:e Januari (alltså på Söndag).

Alla svar kan du hitta på bloggen eller via länkar jag har lagt ut. Du svarar på frågorna genom att skriva ner svaren (1,2,3 eller 4) och ditt namn och skicka det till mig som en kommentar. Naturligtvis publicerar jag inte dessa kommentarer utan sparar dem tills jag har fått alla svar.

Jag kommer att rätta svaren. Finns det flera med lika många rätta svar kommer jag lotta fram vinnaren. Sen publicerar jag, här på bloggen, topp 3, och naturligtvis den storslagne vinnaren!

---

Jag vill ha monster Endon!

Quiz

Fråga Ett
Hur många procent av den kvinnliga befolkningen beräknas ha Endo?

1. ca 10 %
2. ca 15 %
3. ca 5 %
4. ca 2 %


Fråga Två
Vilket av följande påstående är INTE en myt?

1. Kvinnor med mensvärk har bara väldigt låg smärttröskel.
2. Hormonbehandlingar botar Endo.
3. Endo sägs vara det mest smärtsamma en fertil kvinna kan råka ut för.
4. Ju större härdar kvinnan har, ju mer smärta måste hon genomlida.


Fråga Tre
Jag såg ut som en pirat efter ett sjukhusbesök. Varför gjorde jag det?

1. Jag hade knäat mig i ögat av misstag då jag skulle sätta mig ner.
2. Jag fick en allergisk reaktion mot mina nya hormoner Provera och ena ögat svullnade igen.
3. Jag råkade gnugga rengöringsmedlet "Rent och Fint" i ögat.
4. Christoffer petade mig i ögat, i sömnen.


Fråga Fyra
GnRH, är någonting jag nämnt här på bloggen. Men vad är det egentligen?

1. Det är förkortningen på lagen som ger dig rätt att anmäla om du blivit behandlad illa i vården.
2. Det är en hormonell behandling som försätter kvinnan i ett kliniskt klimakterie.
3. Det är fyra arga munkar från Tibet.
4. Det är förkortning på en undersökning man kan göra för att diagnostisera Endo.


Fråga Fem
Doktor Duktig är min läkare och han är...

1. en allmänläkare.
2. gynekolog.
3. privat allmänläkare.
4. privat gynekolog.


Fråga Sex
Av alla kvinnor som har Endo, hur många tror du kan bli gravida naturlig väg (utan IVF)?

1. 60 %
2. 50%
3. 25 %
4. Inga, kvinnorna är infertila.


Fråga Sju
Vem var den första person som sa att jag har Endo?

1. Gynekologiska överläkaren Fitt-Barbro
2. Doktor Duktig.
3. Jag själv.
4. En yoga instruktör.


Fråga Åtta
Det är krångligt och svårt att få diagnosen Endo. Vilken annan diagnos blir många Endotjejer felaktigt diagnostiserade med?

1. HIV/ Aids
2. Irritable Bowel Syndrome eller (IBS) som det även kallas.
3. Diabetes
4. Cancer i tjocktarm och ändtarm.


Fråga Nio
Sist men inte minst! Vad hette den överviktiga Grodan (med akne) som jag blev storkär i och som besvarade min kärlek genom att kissa på mig?

1. Tolkien
2. Moberg
3. Dickens
4. Hemmingway

---

Lycka till!!

För att locka er ännu en gång, illustrerar jag och Christoffer nedan vad du kan göra med din Endo,

Fy fan…

… vilka dagar det har varit. Så mycket jag inte varit ett dugg beredd på. Orkar egentligen inte skriva just nu men det känns skönt att få ut frustrationen.

Min lillebror Niclas körde mig till vårdcentralen för att ta sprutan igår. Jag var för en gångs skull inte orolig utan var redo och upprymd inför vad som skulle hända. Ovanlig känsla men den var nedrans skön.

Men när jag kom in träffade jag en distriktssköterska som måste ha haft en väldigt svår barndom. Hon var rent ut sagt en Fitta. (Undrar om hon kan vara Gynekologen FittBarbros syster?) (tänk vilka käcka släktträffar de skulle ha).

Hon var fientligt ettrig. Spottade hetskt ur sig frågor som jag omöjligt kunde svara på, eller sånt som hon borde förstå om hon tog sig en snabb kik i min journal. Men då jag svarade avbröt hon mig hela tiden, brysk som fan var hon. Jag ville bara få min spruta och sen hem till värmedynan.

Men det blev först riktigt jobbigt då hon börjar prata om min behandling. Hon tyckte att det var väldigt konstigt att Doktor Duktig skrivit ut denna spruta då det var en specialspruta. (Sätter hon sa specialspruta fick det att låta som om jag hade övertalat Doktor Duktig att skriva ut en atombomb och att hon nu skulle aktivera den åt mig). Sen stirrade hon surt på mig, inväntades ett svar på hennes åsikt.

Jag valde direkt att inte diskutera med det med henne utan upprepade bara om och om igen: "Detta är den behandling som jag och Doktor Duktig har fram till."

Ville hon veta mer kunde hon ju ta ett "anti-bitch-piller" eller läsa min journal. Jag hade ont, var trött och har mött nog med människor av hennes sort och vägrade ge mig in i leken. Men jag visste saker som jag var tvungen att veta; och fick reda på att min mamma inte kan ge min sprutan på grund av att.... (gissa!) det är en specialspruta.

Då jag fråga om jag skulle stanna kvar en stund (på sprutan står det att det är viktigt att vara under uppsikt efter första sprutan för att man kan reagera negativt på den) såg hon på mig som om jag fråga om jag fick rida hem på min lila noshörning.

Jag blev tyst efter hennes underliga svar men hon fortsatte pratade om denna specialspruta. Jag fick en obehaglig känsla då hon började prata om att Doktor Duktig inte skulle få ha hand om detta, då han inte var en specialistdoktor. (Hon var besatt!) Att hon tyckte att de borde skicka mig till någon Gynmottagning istället. Vilket gav mig en skräck klump i magen. Kärringen ville inte att jag skulle ta sprutan och helt enkelt börja om från noll igen... snart fick jag reda på varför.

Precis då hon ska ge mig sprutan ändras hennes attityd abrupt, hon höll sprutan i handen och såg på mig som om jag var ett litet spädbarn. Då undrade hon mjukt hur många gånger jag skulle ta sprutan. Hur lång behandling skulle vara. När hon fått sina svar återgick hon till sitt normala jag igen och tog en håll-käften-paus och gav mig äntligen sprutan.

Sen stod hon vid fotändan och stirrar på mig igen, som en rynkig bitter vålnad, och sa att jag borde inte ta Enantonen en så lång tid. Den kostar dem ju alldeles för mycket. Den var ju så dyr (även då det är jag som betalar för dem). Jag trodde jag skulle sätta tungan i halsen. Med panik i magen börjar jag försvara min dyra specialist spruta.

"Ja, men då visste han säkert inte hur dyr den va." Svarar hon barskt med den fula feta näsan i vädret. Jag vill slå henne. Men samtidigt ler jag inombords och berättar att Doktor Duktig hade pratat om kostnaderna med mig innan. En kort kort stund blir hon mållös. Tills...

"Ja, han har ju bara skrivit ut två sprutor så vi får nog se på det." kärringen flinar malligt mot mig! Jag trodde knappt mina ögon. Sen boka hon in ett nytt besök för den nästa sprutan.

Kokande arg (men glad att jag fick sprutan!) satte jag mig ute i väntrummet med Christoffer och Niclas. Jag var så kränkt. Hon har ingen aning om vad jag har gått igenom, vad jag varje dag går igenom. Hon försökte inte ens förstå.

Istället skrämde hon upp mig och tvingade hon mig att försvara den dyra behandling som jag får. Den behandling som antagligen kommer att bli jobbig. Den behandlingen som jag önskar att jag slapp!

Då gjorde jag det som jag har rekommenderat här på min blogg. Det jag aldrig vågat göra innan, särskilt inte då jag haft ont och känt mig ledsen. Men Christoffer och Niclas hurrande på mig gick jag raka vägen till receptionen och klagade. (Jag lämnar utrymme för applåd här).

Ni som känner mig kanske vet att jag kan bli dumsnäll med en liten mix av rädsla för konflikt. Jag vill inte förolämpa någon, bli utskälld eller göra någon ledsen. Jag var till och med så "snäll" att jag inte kunde med att skriva elaka saker till en man som stalkade mig på sms, för jag visste att han var ensam och kunde bli ledsen.

Men nu hade jag fått nog! Jag har varit med om så många idioter inom vården att jag vägrar gå med på det här mer. Ingen ska få sätta sig på mig, behandla mig illa, bara för att de råkar vara en av flera sköterskor som kan ge mig en spruta som ska göra mig bättre. Maktgalna kärringar/gubbar har jag fått nog av.

Och som present för mitt klagomål fick jag en ny sköterska som ska ge mig mina sprutor i fortsättningen. Stolt över mig själv vaggade jag ut ur vårdcentralen.

Sen började jag känna av sprutan. Ganska så direkt blev jag fyllesnurrig, inte så att det blev obehagligt utan rätt svängigt bara. Det gjorde ont i, en stor cirkel kring sprutmärket var ömt.

Men sen började smärtan. Den enda känsla jag kan jämföra med är hur det kändes direkt efter att jag vaknade efter titthålsoperationen. Jag reagerade kraftigt på den undersökningen/operationen och kunde inte ens röra mig utan att jag var redo att skrika. Igår var det så. Som tur var kunde jag hitta smärtfria ställningar att sitta i.

Idag har den ihållande smärtan varit lindrigare men istället får jag mega kramp attacker och ryggen gör otroligt ont större delen av tiden. Har också fått huvudvärk och en underlig känsla i bröstet. De två sista kommer och går, lite som de vill.

Värst är däremot att Christoffer också har blivit sjuk. Jag gissar på att det är influensa som spökar. Så idag har vi knappt kunnat ta hand om oss själva allra minst varandra. Men vi gör så gott vi kan. Om jag klarar av att göra frukost då gör jag det. Orkar Christoffer fixa badet så gör han det. På så vis får vi det viktigaste gjort, som att äta och dylikt.

Det känns hemskt att se honom sjuk. Särskilt då jag vill pyssla om honom så bra som han tar hand om mig. Nu har jag knappt kunnat göra någonting. Men min härliga bror David fixade slemmlösande till oss! Det är en lättnad att veta att han och hans tjej Sanna är så nära, bara några hus bort.

Men det verkar som att Christoffer börjar bli bättre nu, han står ute i köket och diskar, den token! Han har fått tillbaka lite av orken i alla fall. Han får helt enkelt inte vara sjuk. Det gör ont i mitt hjärta då han ser plågad ut. Han borde inte få vara i ett annat tillstånd än total eufori. När jag blir president ska det bli lag.

Nu vill jag få tillbaka lite energi och få en paus från dessa mödosamma kramper. Bara en ytte pytte liten andningspaus innan ajjet kör på igen. Fast om jag fick välja hade gärna ajjet fått parkera vid en flygplats, gå i pension och skaffa sig ett hus i Spanien. Kanske är det att hoppas på för mycket, så här snart?

Jag hade nog faktiskt nöjt mig just nu om att ajjet drog på charter till Egypten en vecka... kanske borde inhandla lite broschyrer?

Allt om min behandling (och lite till)

Imorgon klockan 12:00 sitter jag på en brits (eller kanske till och med en mysig trästol) i sällskap med en sköterska och Christoffer. Där kommer jag äntligen få min första behandling riktad mot Endo. För första gången har jag en medicinsk paketering som det står "Mot Endometrios" på (vilket fick mig att böla som en hormonell 27 åring som haft kroniskt ont i två år och fem månader, då jag såg det).

Äntligen äntligen äntligen! Detta har varit mitt mål hela tiden. Att få en behandling mot min sjukdom. Jag är positiv till Enanton sprutorna men är samtidigt väldigt medveten om att kuren kan bli jobbig och att det finns en chans att den inte fungerar. Om de inte gör det, kommer vi att testa en annan behandling som fungerar på samma vis men är av en annan sort.

Jag har förstått att denna medicin är den mest krångliga som jag skrivit om hittills. Jag har fått väldigt många frågor, inte bara om sprutan i sig utan också om reaktioner på den och mycket annat. Så jag tänkte göra det enkelt för oss och dela med mig av frågorna och svaren. Om jag har missat någonting är det bara att skicka en kommentar. Jag svara på allt (förutom det jag inte vill svara på) (annars svarar jag på allt).

Då kör vi!

---

Vad är det här för konstig spruta egentligen?

Enanton härmar en naturlig hormon som redan finns i kroppen. Denna hormon kallas för GnRH, som (väldigt kortfattat) är en hormon som skickar signaler till hjärnan om information och order till våra könskörtlar (alltså herrarnas bollar och kvinnornas stockar). Då man behandlas med Enanton sjunker denna hormon.

En patient kan få Enanton av två olika anledningar; vid Endometrios och vid Prostatacancer. Naturligtvis händer det olika saker beroende av vilket kön man har, hos mannen minskar halten av testoseron, och det gör att tumören blir förvirrad och slutar växa. Hos kvinnor minskar östrogenet vilket gör att Endon minskar. Visst låter det fantastiskt?

Hur länge ska jag ta sprutorna?

Jag kommer att behandlas i sex månader.

Hur ofta kommer du ta dem dårå?

En gång i månaden.

Kommer du ta sprutorna själv (eller får jag ge dem till dig*)
(*citat från Mikaela Danemo Sörhall som utbildar sig till sköterska).

Jag måste åka till min vårdcentral och få sprutorna av sjukvårdspersonal. Tyvärr. Men jag ska prata med dem imorgon och se om min mamma, som är undersköterska, inte kan ge dem till mig ändå? Fast, jag vet inte om jag vågar låta henne göra det. Kommer aldrig glömma den dagen hon skulle klippa min lugg, då jag bodde i London. Jag satt på badkaret och vi småpratade, lyckliga av att inte ha ett hav mellan oss, då jag får en vass sax upp i näsan. Skulle ni våga ge henne en spruta och sen din fragila kropp?

Vad finns det för biverkningar på de här rackarna?

Eftersom mitt östrogen kommer sjunka så hamnar jag i ett medicinskt klimakterie. Det innefattar också (tyvärr) besvären som hör till. Alltså är de vanliga biverkningarna; blodvallningar, värmekänsla, svettningar, huvudvärk, sömnlöshet, torr i "Lurven" och humörssvängningar.

Sen finns de andra godingarna som; inflammation i "Fröken Fräken", viktuppgång (åh, nej inte mer!), ledvärk, bensmärta, stela skuldror, myrkrypningar,

Detta är bara ett litet urplock av de biverkningar som man kan få, vill du läsa dem alla gå in på denna länk.

Jag har kontakt och läst en del som kvinnor med Endo har skrivit om sina behandlingar med Enanton. De biverkningar som verkar vara tuffast är svettningarna, illamåendet, smärtor, sömnlösheten och att de blivit deprimerade. Men sen har jag också läst om de kvinnor som tyckt att behandlingen tagit bort deras smärtor och helt klart varit värt att ta dem. "Visst jag är i klimakteriet men jag har inte ont." Skrev en vis kvinna till mig här på bloggen. Den meningen lugnade mig.

Endon är så individuellt, precis som reaktionerna på behandlingar och smärtstillande, och allt som kan hjälpa måste testas samtidigt som man håller tummarna allt vad man förmår. Har jag tur får jag inga jobbiga biverkningar alls.

Kommer du kunna bli gravid efteråt?

Endo kan göra det lite svårare att bli gravid men behandlingen skadar inte kroppen på något vis. Så fort jag slutar med sprutorna kommer "the baby making stuff" återgå till det normala. Men vi är i alla fall inte stressade att sätta igång och gravida mig. Vi vill gifta oss och leva en vardag ihop som är mer normal än denna, innan vi vill ha små knoddar gurglandes i våra knän. Men den dagen kommer den med.

Nej, rättelse, Enanton behandlingar som pågår en längre tid kan minska benmassan i kroppen. Detta ska doktorn ha under översikt.

Om de hjälper mot smärtan, blir du bättre direkt då?

Tyvärr inte. Dessvärre finns chansen att symtomen jag har nu (min smärta) blir värre direkt efter första sprutan. Till en början ökar östrogenet i kroppen . Men detta kommer att lätta då man fortsätter behandlingen. Exakt när vet jag inte.

Men en vecka efter andra sprutan borde smärtan börja avta. Oftast har man ett besök med sin läkare tre månader in i behandlingen för att se om Endon gjort några bra framsteg och backat ut ur ditt liv.

Men du skrev att du "hämtat ut" sprutorna på Apoteket? Hur fungerar det?

Jo, Doktor Duktig skriver ut sprutorna till mig. Sen får jag ta ut en när det är dags att få injektionen. Så imorgon är det väldigt viktigt att jag tar med mig sprutan då jag åker till mitt bokade besök.

Vad kostar dem?

Detta är en dyr behandling, må jag säga. Jag trodde jag skulle kissa på mig av chock då jag, av misstag, hittade priset. (Men jag kissade aldrig på mig.) (Bara för att vara tydlig).

En spruta kostar 1437 kronor.

Men som tur är finns ju högkostnadsskyddet. För er som inte är insatta vad det innebär så har Riksdagen bestämt att en person högst ska behöva lägga ut 1800 kronor på sina mediciner under en ettårsperiod. Detta gäller receptlagd medicin och jag tror att vissa receptfria också gäller, men är inte säker på vilka.

Hur känns det, är du rädd?

Klart man är nervös. Chansen finns att jag kommer uppleva reaktioner i kroppen som jag aldrig upplevt förut. Men jag är också jätte glad och ivrig att få sätta igång.

Jag och Christoffer har införskaffat massor med olika saker som vi kan sysselsätta oss med här hemma. Tack vare godhjärtade vänner och familj hade vi ett gott urval av spel, tidningar, korsord, pyssel och annat smått och gott.

Innan jag fick mensen gjorde vi ett "åh, vad kul!" paket som innehöll roligheter (plus sånt som var nödvändigt som alvedon och bindor) och den innehöll klänning, Bingolotto, knapptrosor och annat kul. Detta använder jag fortfarande, och de gör mig glad än (inte lotten kanske, den är redan inlämnad och klar). Bara att försöka göra det hela så lätt och kul som vi bara kan.