Jag tog godnatt pillret Mirtazapin för att kunna somna igår (jag tar dem bara i nödfall, nu sätter jag stopp för alla tabletter de vill att jag ska stoppa i mig). Var så uppe i varv att jag irra runt i lägenheten som en virrig dement höna. Slutligen fick Christoffer valla mig in i sovrummet och innan jag landa på kudden sov jag som en bebis (varför säger man så? Efter allt jag hört om små bebisar så är deras sovrutiner inte beundransvärda. Borde heta, sov som ett fyllo. Om det inte snurrar i skallen så sover ett fyllo som en stock (än en gång; varför? En stock? Seriöst?).
Vaknade med ryggont. Det är rätt så ovanligt idag. Oftast klarar jag fixa frukost innan idiotryggen känner sig försummad och börjar gnälla. Men idag gjorde det ont direkt. Sen har det gått relativt lugnt under hela dagen. En mega kramp här och en stund med kippande efter andan där. Visst har det gjort svin ont emellanåt men jag har fortfarande lyckats scrapbooka en stund idag.
Fick ett ryck att jag ville gå ut på stan, tidigare idag. Men på grund av att vi inte visste om jag skulle börja blöda och mensvärka med en datasladd i handen på "Clas Ohlsons" eller om kramperna skulle komma och vägra släppa då jag stod där och plockade i garnhyllorna i den mycket fantasirikt döpa "Garnaffären" var jag i husarrest.
Det var tur, för jag hade aldrig klarat av att ens klä på mig idag. Det är så ofta som jag vill mer än vad min kropp mäktar med. Det är så frustrerande! Tvingar mig att skaffa ett tålamod. Något jag aldrig saknat eller önskat mig. Ungefär som då man får en handstickad kofta i tre blandade färger, som är tolv storlekar för stor, och hänger ner till höfterna framtill men når dig bara till skuldrorna baktill. (Om du fortfarande har svårt att tänka dig hur det känns att få en oönskad gåva som tålamod och en giganto kofta så är det bara att fråga Christoffer. Han borde bära den koftan varje dag. Mycket sexigt.)
Så, för att sammanfatta dag nummer ett:
Smärtsamt men inte outhärdligt. Ingen mens (jag vet! Mycket mens prat just nu.) (mensmensmens!). Får krampanfall som är gräsliga men de släpper, som tur är, ganska snart. Jag har varit väldigt trött och sliten däremot. Smärtorna och stressen har tagit på krafterna.
För underhållning skull har mamma varit på besök med roliga presenter. Christoffer försökte köpa mer garn till mig, så jag kan ge mig in i mitt stora sticknings projekt, men det var stängt. Sen har vi sett på "Motherhood" och "The Expendables" som båda var ett misstag i videoaffären. Jag rekommenderar ingen av dem.
Jag är också väldigt gasig i magen. Chansen finns att jag är singel innan morgondagen om jag fortsätter lukta ruttna ägg som har spytt upp sig själva. Känner mig som en äkta Lady idag.
Sen knåpade jag ihop en liten figur. Sventa, ska hon heta. Vi vet inte var vi ska hålla dopet ännu, vad vi ska servera eller varför vi ska döpa en virkad kyckling.
Jag hoppas innerligt att imorgon inte blir värre än idag. Detta fixar jag, mer skulle bli jobbigt. Så håll tummarna, tår, hår, lår och tungor för mig! För nu, äntligen, är planen igång!
7 kommentarer:
Jag haller allt jag kan fa tag pa, men inte nu far nu maste jag skriva att jag haller allt jag kan fa tag pa, och da kan jag inte halla samtidigt, fa da skulle jag inte kunna rora pa fingrarna och skriva att jag haller allt som jag kan fa tag pa.
Jag alskar dig min lilla khloooown <3
Min älskade roliga unge klart vi håller allt som går för dig !!Jag ser Sventas dop framför mig ! Snart blir jag lika galen som ni två sötisar. Det är verkligen som att vänta på en jordbävning med din mens, så det är klart det blir mycket mens prat. Du är så gullig när du ringer och informerar om ditt hälsoläge så att jag slipper att fråga . Det var såå roligt att se dig en stund igår. Nej nu måste jag fokusera på att hålla tungan ! Puss älskar dig mammma
Jag är så förtjust i dina små figurer du gör. Önskar jag kunde göra såna :).
Härligt att höra att du mår någorlunda okej med tanke på. Hoppas det inte blir värre.
Jag har precis gått upp ur sängen, sega trötta jag och dessutom dumma smärtor, är så trött på dem. Ibland undrar man om man kan kapa kroppen vid midjan för att slippa smärtorna, men inser att det nog inte är särskilt logiskt, hur skulle det se ut?! Och å andra sidan har man säkert ont av fantomsmärtor ändå :/.
Ta hand om dig!
Massa Kramar
Jag hittade din blogg av en slump och fastnade direkt, jag har diagnosen endometrios sen 3 och ett halvt år tillbaka, men hade problem med extrem värk och mycket mer i 9 år innan jag fick den rätta diagnosen, äntligen.
Jag verkligen lider med dig när jag läser dina inlägg, jag har både skrattat och gråtit mig igenom dem. Jag blir verkligen så berörd när jag vet själv vilket jävla helvete det är att gå igenom detta. Och spec innan man får diagnosen, och innan man väl blir trodd. För du har ju mer än dem symtomer man behöver för få diagnosen tycker jag.
Hoppas dem hittar orsaken till dina problem, och att du får en diagnos. Du verkar vara en otroligt stark tjej, vilket är tur, för är något man måste vara då man bor i detta sjuka land med denna pinsamma sjukvården som det är tyvärr.
Massor av lycka till och många styrke kramar// Jessica
Har nyss hittat hit och inte läst igenom så mycket. Men efter det här inlägg så kan jag lova dig att jag håller alla tummar, tår och tungor för dig och för att 2011 blir ett bra år för dig :)
Tummar upp!!
Åh, mina hjärtan! Ni anar inte vad era kommentarer värmer!
Stor puss och kram till mamma och Christoffer!
Emma: Jag har faktiskt tänkt exakt samma sak! Kanske man kan karva ur magen eller något? Men det blir ju så nedrans svårt att ha på sig byxor då :P Kämpa på stumpan! Tack för allt ditt stöd.
Jessica: Åh Jessica! TACK! Dina ord kunde inte komma en mer passande dag! Tack och tusen tack för att du läser, delar med dig och hjälper mig känna att jag inte är ensam i endo-skapet. Att man ska vänta i så här många år utan att få hjälp är skamligt. Många många kramar!
Matilda; din kommentar kom in efter att jag skrivit min tidigare kommentar så nu får du ett alldeles eget svar :)
Tusen tack för att du läser min blogg och att du håller kroppsdelar för mig (hur låter det egentligen?).
Skicka en kommentar