Tredje dagen utan Primolut-Nor och det börjar bli tufft. Jag har fått bita i det sura äpplet och acceptera att jag inte kan gå ur lägenheten på ett tag nu. Min kropp mäktar inte med det. Jag fundera på att strejka från kroppen men jag blev osäker på vad det skulle innebära så jag beslöt att låta bli.
Nu har jag mer ont. Vaknar med ont. Rör jag mig får jag mer ont. Just nu är jag oförmögen att sitta upp utan att det gör så ont att jag gråter. Så fort jag kissar gör magen så ont att det är svårt att andas. Det gör ont helt enkelt.
Men det är främst humöret jag har svårast att hantera just nu.
Jag. Är. Sur.
Nej, rättelse, jag är förbannad. Eller kanske mer förtvivlad? Nej nej nej, jag är frustrerad. Ledsen. Arg. Och sjukligt sugen på mer mörk choklad och rostade cashew nötter. Och ledsen. Sur.
Imploderade precis inombords av ilska för att jag inte kunde stänga av knappen som gjorde att jag skrev all text i fet stil. Sen blev jag ledsen ifall att jag sagt något styggt till Christoffer under hela min livsstil, den mannen förtjänar bara snälla ord, åh vilken stygg människa jag är. Nästa sekund känner jag mig som en överviktig misslyckas kossa (bokstavligt talat, ungefär som en laktosintolerant ko men ätstörningar). Sen går min nya rundsticka sönder, samma sticka som den stygga garntanten sålde mig igår. Satans sticka! Jävla garntant!!
Lägg en stor skiva smärta ovanpå detta humöret så har du min dag serverat.
Jag blir sällan arg. Visst blir jag grinig och så men jag har väldigt svårt att veta var jag ska ta vägen men ilskan eller vad jag ska göra med den. Vad ska jag ha den till? Vad gör man då man vill slita sitt eget hår av rent hat och skicka tovorna till vägverket för att vägen är fram till vårat hus är likt en schweizerost Eller vill fräsa åt barn att jag hoppas att helvetet finns så att de kan dra till det, för att de stirrar på mig då jag åker rullstol. Eller vad sägs om hur jag vill riva hela H&M, och dansa zumba på resterna, för att de gjort det fullkomligt omöjligt för en rullstol att manövrera runt Rea kläderna utan att köra in i pelare, fjortisar eller klädstänger.
Nu ska jag dela med mig av någonting ytterst pinsamt. Jag berättar det bara för dig, så säg inget till någon annan. Men förut idag började jag gråta. ("Inget konstigt i det" tänker väl kanske du nu... men...) Jag fulgrät för att jag ville äta cashew nötter och mörk choklad med blåbärssmak. Och jag kunde inte äta detta för jag ville inte bli tjock. Men min kropp krävde detta snask! Det var som om den blivit besatt av ett monster. (Kan inte säga vilket monster detta skulle vara, sådär på rak arm. Ett godis monster kanske?)
Min fantastiska Christoffer gick ner till Willys och handlade det åt mig. Han har så mycket mer förståelse för min PMS än jag har.
Jag vill bara att mensen ska komma igång nu så att jag kan börja med sprutorna snart. Jag blir sämre hela tiden nu, och även då jag vet att jag blir sämre bara för att kunna bli bättre, så känns det jobbigt. Psykiskt är det kämpigare att återgå till rullstol då jag ska ta en snabbtur på Torp. Ett smärtfritt liv känns onåbart vissa stunder.
Då plötsligt händer någonting konstigt. Det är som om jag fått världens intensivaste sockerkick. Jag vaknar till och ser klart igen. Irritationen är puts väck och jag kommer på mig själv med att flina och beundra Christoffer med fjärilar i magen och enhörningar skuttandes i bakhuvudet. Då vet jag att Planen är igång och att min smärta bara är bevis på det. Då vet jag att känslorna är hormonella och faktiskt rätt lustiga. Då vet jag att jag kommer bli frisk. Och att jag inte är ett fett kreatur. Barn är återigen söta. Rullstolen är ett hjälpmedel. Helvetet finns inte. Allt är under kontroll.
Någon knuffar till rullstolen så att en il av smärtan strålar ut från ryggen ner i höger skinka. Underläppen börjar darra. Då ser jag den där dumma jävla ungen svingandes med en skylt omkring sig. Blodet börjar koka. Rullstolen träffar ännu en pelare. Dum ungen är farligt nära med sin dumma skylt. Om jag bara fick ge honom en ordentlig spark hade allt känts så mycket bättre. Och ett kilo cashew nötter. Min kropp vill ha choklad! Det gör så ont! Så går stickan sönder en gång till.
JAG. ÄR. SÅ. ARG!!!
(kan man bli galen av PMS ligger jag farlig till just nu)
(kan man bli galen av PMS ligger jag farlig till just nu)
6 kommentarer:
Vilket inferno mitt kära barn ! Det finns ingen mer än du i hela världen som kan skildra pms som det är . Detta ska med i läroböckerna så skulle männen förstå kvinnorna så då hade du avskaffat en hel del skillsmässor ! Tro mig !Vi finns här för att stötta er bägge !!! Så lite som du varit arg i ditt liv så har du ju faktiskt löv till att vara det i det här läget men du är allt fantastisk på hur du kan dölja hur du mår . Igår var du vacker som en dag med tindrande ögon ( när du köpt din fjäder!!) hår som blänkte och vad du än säger så ser du liten och tunn ut (smal som en pinne ) !! Så är det ! Älskar dig över allt och din humor slår allt !! Puss
Tack för alla tips. Skitbra :-) Virka kan jag iaf inte göra och jag har ingen symaskin... :/ Men allt annat lät jättebra så nåt får jag hitta på. Börjar nog med naglarna senare efter maten och duschen. Tack igen.
Och krya på dig du med, hoppas att det blir bättre. Lider verkligen med dig och tycker det är synd att du har sån enorm smärta :-/
Ge Christoffer en kram från mig och säg att jag tycker han är helt otrolig som finns där för dig på det sättet. Så som man ska göra men ändå mycket mer :-)
Kram kram
Jag lider så innerligt med dig vännen då jag läser det du skrivit, jag känner verkligen din smärta och ilska ända bort ditt. Jag känner så väl igen den där känslan med ilska du beskriver, man exploderar av ilska, fast man egentligen inte vill eller ens har anledning för det. Och värken stoppar en för att man ska ha en chans att kunna tex göra sig av med ilskan genom en snabb promenad, eller boxningssäck eller vad man än väljer, men nej då ska den jävla värken hindra.
Du skriver på ett så härligt sätt, medan jag verkligen känner din smärta och ilska så kan jag inte låta bli att små le mellan raderna, för du skriver på ett så härligt sätt.
Har du några värktabletter som hjälper dig genom den värsta värken? Tog mig många år innan jag hitta nåt som fungera för mig, och som någon läkare väl ville skriva ut. Max dos av citadon är det endaste som fungerar för mig dem värsta dagarna, men jag är glad att jag har hittat något som tar bort det vassaste åtminstone, långt ifrån allt men, man är glad för det lilla.
Hoppas mensen kommer igång för dig snart så du får köra igång med behandlingen! Så ditt helvete kan få gå till det bättra :)
Massor av kramar
Du är grymt start som står ut med allt för stunden. Allt jag kan göra för att hjälpa dig gör jag gladeligen min lilla kvinna <3 Jag tvivlar på att det är lika tufft att gå ner på stan och handla choklad till dig som att ligga i soffan i mega smärtor som du gör. Du är grymt stark och otroligt duktig.
Humöret går över. Och när det passerat, och du har mindre ont än nu, så kommer du vara konstant glad igen som vanligt.
Du är det vackraste som fins Elin <3
Vet själv hur det känns! Är själv en häxa en gång i månaden. Pms är lätt jag skulle kunna vara utan. Men din smärta kan jag ej förstå. Lider med dig och beundrar din positivitet trots det svåra du verkar tvingas gå igenom.
Kram Elin.
Tack alla för de fina och peppande kommentarerna! PMS är rent av ruskigt emellanåt. Tänk va mycket hormonerna påverkar en människa.
Tusen tack för att ni läser och för era fina ord!
Många många kramar
Skicka en kommentar