Hur du döljer din smärta

Att ha ont lämnar spår. Tyvärr brukar de avtryck finnas rätt i plytet. Då menar jag spår som, mörka ringar, puffiga ögon, grå dassig hy och smärt-rynkor. Tar man också hormoner så får man ett läckert extrautbud med akne, röda partier och härlig glansig fet hy.

Inte en kvinnas dröm, tar jag mig friheten att påstå.

Men jag har hittat kvinnans vapen mot Endo-avtrycken. Det finns trick så att man inte behöver känna sig som ett vandrande lik då man äntligen kommer ut. Inte för att dessa spår gör oss fula, det handlar om känslan att vara frisk, "normal", att se ut som alla andra. Det är ju inte direkt kul att träffa någon man känner som flämtar efter andan och undrar om man är på väg på en audition till zombie serien "The walking dead".

Min räddning, dagar då jag ryggar till av skräck då jag möter spegeln, är följande underbara produkter.

Först tvättas ansiktet och sen kladdar jag på den bästa ansiktskräm jag någonsin använt (och jag har testat löjligt många).

Detta är Vichys Normaderm dagscreme till oren och fet hud. Den gör att den där överdrivna glansigheten som hormonerna bidrar till försvinner. Man får en matt och skön hud som känns som en bebisrumpa.

Det finns en tillhörande ansiktstvätt också som är riktigt bra. Men tyvärr är de inte billiga, men däremot är de dryga så de håller länge. Sen gäller det ju också att komma ihåg att tvätta nyllo morgon och kväll (vilket inte är någonting jag är expert på tyvärr).

När detta är klart och ansiktet har torkat är det dags att göra någonting åt fläckar, finnar, och annat som gör att man ser ut som en levande död. Och vilket magiskt ord är det jag letar efter?

Concealer. Även kallad: Guds gåva till kvinnosjuklingar. Jag har aldrig använd concealer förut. Snarare duttat lite täckstift här och där då jag var 14 år, och inte behövde det.

Men som tur vad fick min mamma denna concealer från Make up Store och den täcker fantastiskt bra. När jag använt denna runt ögonen och på mina röda partier får jag härliga kommentarer som: "Men vad pigg du ser ut!"(Om de bara visste...)

Om någon vill köpa denna, så heter den Reflex cover. Det finns en annan concealer som heter Blemish Cocealer som kanske är lika bra, men jag tror att det finns en chans att den kan torka ut känslig hud. Men jag är inte alls säker. Rätta mig gärna om jag har missuppfattat.

Nu börjar man se piggare ut och det enda som krävs för att fixa till den sista glåmiga huden är ett ordentligt täcke av mineralpuder. (Foundation funkar kanske lika bra för dig, men jag använder mineralpuder för att det täpper inte till).

Och det puder jag har hittat som är rena perfektionen är Clinique Almost Powder. Än en gång, det är dyrt! Men det räcker jätte länge. Den jag köpte räckte över ett år. Nu är det dags att köpa en ny, och även då det svider i plånboken så är det värt det. Detta puder täcker så bra att det ser ut som om man har porslinshud! Och den känns inte som om man har något smink på sig alls.

Sedan behöver du bara dutta dit lite rouge på kinderna (bara tillräckligt för att se friskt rosig ut) och det smink du annars skulle ta på dig. Vips, dina Endo-spår är som bortsopade.

Jag använder absolut inte smink jämt. Man orkar inte fixa till sig varje dag och ibland är det så obetydligt hur mitt hår ligger eller om en finne har flyttat in på min haka, för jag har annat att tänka på.

Men det känns fantastiskt att måla på sig ansiktet och vagga ut på stan, och känna sig som en normal 27 åring igen. För man är inte sin sjukdom, hur mycket det än vill märka dig.